Det Levande S...

Det Levande Slottet

Det levande slottet

En film som inte får missas.


Friskt blandat med 3d och traditionella animationer så bjuds vi på ett Ghibli-signerat äventyr. Häxor, demoner och krig, det finns gott om det mesta i Hayao Miyazaki’s svensktitlade ”Det levande slottet”. Den enda film du behöver se om du tappat bort din fantasi.

Sofi (Chieko Baisho) tycker inte att hon är speciellt söt, hennes liv går rätt så sakta under dagarna då hon arbetar i en liten hattaffär och inte har särskilt mycket annat för sig. Tills den dag då hon råkar på ett par fräcka vakter som flörtar och retas lite för mycket. Till räddningen dyker Hauru (Takuya Kimura) upp. En märklig trollkarl som bor i ett slott med ben.

Sa jag föresten att din fantasi kommer återupplivas?

Nästa dag sker ytterligare en underlighet i Sofi’s vanliga tråkiga hattaffärsliv, då hon träffar en annan märklig figur. Hon kallas för Ödeshäxan och är en av de ondaste personerna i världen. Av ren elakhet förvandlar hon Sofi till en gammal tant med en av sina förbannelser och lämnar henne sen åt sitt öde, som Sofi kommer försöka styra så gott hon kan, och föga överraskande så leder alla vägar mot det levande slottet.

Tyckte du om Miyazaki’s ”Spirited away” som ju är en av de mest populära filmerna från Ghibli studios – så är risken att du ogillar ”Det levande slottet” mycket liten. Animations och stilmässigt är de mycket lika varandra och håller sig inom de traditionella ramarna för berättandet. Eftersom ”Det levande slottet” innehåller en del 3d-element så skiljer de sig åt på den punkten, men det är bara till det positiva eftersom det inte handlar om tv-spels-3d utan mjukare och samspelt med 2d-bilderna. (Se mer om det i extramaterialet.)

Tecknandet är som vanligt av Ghibliklass, det bästa som finns (?) att tillgå inom kommersiell animé och karaktärerna är levande och naturliga trots sina grova profiler och tilltagna kännetecken. Synkroniserat med bakgrunder och miljöer som är minst lika levande är det en fröjd för ögat, och det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Man kan ju alltid se om filmen om man tappar bort sig i animationerna och glömmer att det finns en handling.

Jag rekommenderar att ni ser filmen med det japanska talet, eftersom översättningar inte alltid fångar den rätta känslan, den avsedda effekten i uttal och timing. Den svenska översättningen är helt ok här men med en del brister, så jag tycker ändå att japanskt tal med svensk textning, som finns att välja – är det bästa alternativet. Är man ett barn så underlättar det ju såklart med det svenska talet, men animé av den här typen har jag aldrig riktigt sett som barnfilmer, utan det är mer riktat åt vuxna, och sist jag kollade så var det Spanien och Tyskland som inte gillade att läsa undertexter medans vi i Sverige är väldigt duktiga på det.

En riktig upplevelse som du inte kommer att glömma i första taget. Fantasifullt, färgglatt och med ett starkt galleri av karaktärer är det inte svårare än att konstatera: Ghibli har gjort det igen, och de kommer att göra det fler gånger, så det är bara att hålla utkik efter nästa släpp – eller titta tillbaka i tiden efter tidigare filmer. Har du sett allt så kan du ju alltid gotta dig med det extramaterial som finns med på den här releasen, det är inte massvis men det är i alla fall något.

Jag ger “Det levande slottet” en fyra i betyg eftersom jag saknar lite av det som Ghibli fångade mitt intresse med från allra första början, det är likt “Spirited away” i utseende men inte i berättelsen. Den är intressant men inte lika hänförande som animationerna och därför blir det inte en fullträff. Möjligen är jag lite hård, men det tycker jag man kan vara gentemot en av världens populäraste animé-studios.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)