Den Goda Fen DVD

Borde heta den góa fen.


Magisk fransk film som osökt tar tankarna till Amélie som väl är det mest givna exemplet. Den goda fen, som är så go och trevlig att den borde heta den góa fen är en feel-good-berättelse från ett Frankrike som varken du eller jag har sett förut. En perfekt film för en regnig sommar som den här.

Filmen inleds på ett litet hotell där trapporna går kors och tvärs, hissen är trasig och det verkar helt omöjligt att få äta en macka ifred. Vi ser på Dom (Dominique Abel) som arbetar i receptionen, en smal och lång man som verkar tillfreds, trots att han bara jobbar nattskiften. En natt kliver det in en rödhårig kvinna, hon presenterar sig och berättar att hon är en fe och att Dom ska få tre önskningar, han får önska vad han vill. Dom är snabb att önska sig två saker, men blir tveksam inför den tredje. Innan han hunnit bestämma sig så har han både hunnit lära känna samt förlorat fen. Dom blir orolig, då hans sista önskning har med henne att göra och han sätter efter henne på en jakt som kommer bli både rolig, spännande och märklig med både spontandans och lite andra oväntade knepigheter.

Den goda fen är en film som jag personligen har sett fram emot väldigt mycket – den är fransk (ett stort plus om du frågar mig), den har okända skådespelare i de ledande rollerna, Fiona Gordon och Dominique Abel, som även regisserar och har skrivit manuset (tillsammans med Bruno Romy) vilket ju inte är helt vanligt. Deras vision, berättelsens manus, karaktärerna och miljöerna, ja allting är spretigt och ologiskt, underbart befriande och regelbrytande. Förutom de ledande (mest tokiga) rollerna så blandas det in en trio ungdomar som vill fly till England, en bartender som inte ser längre än sin näsa, turisten som blir av med sin hund samt ett par riktiga koko’n som till och med institutionaliserats på grund av sina avvikelser.

Den goda fen blandar musiknummer både under och över vatten, nakenbad, cyklande poliser och gigantiska explosioner. Den har det mesta du kan önska dig ur en film som bestämt sig för att inte nödvändigtvis vara vettig, utan hellre ser att publiken blir underhållen och lämnar salongen, vardasgsrummet eller var du nu ser den, med ett leende på läpparna. Uppdraget utfört. För trots att jag säkert glömt hälften av allt jag haft så roligt åt när jag ser filmen så känner jag mig totalnöjd, glad och hoppfull för framtiden. Jag vet att det låter överdrivet men jag kände mig riktigt tillfreds och med tanke på att det finns så mycket, så många detaljer och olika scener att förlora sig i så är det inte en tvekan utan ett måste att se Den goda fen igen. Snart.

Tycker du om annorlunda film, kanske en liten förkärlek för det franska språket eller deras egensinniga sätt att bete sig så är Den goda fen för dig. Det hjälper att ha ett öppet sinne och inte förvänta sig en mallad film varje gång för att riktigt njuta, men med det sagt så tycker jag ändå att Den goda fen är en film som passar alla. Speciellt de som behöver lite uppmuntran kring hur fint och roligt livet kan vara, bara man omfamnar det.

INGA KOMMENTARER