Hem Recensioner Thriller Den fjärde ma...

Den fjärde mannen

Den fjärde mannen / De Vierde man

En 80-tals thriller av mannen som skapade Basic Instinct och det märks.


Filmen sätter standarden direkt och vi får snabbt veta att Paul Verhoeven inte har några som helst problem med att klä av sina skådespelare både bildligt och ordagrannt. Huvudrollen Gerard Reve som spelas av Jeroen Krabbé, kanske mest känd som Bond-skurken General Georgi Koskov från filmen Living Daylight (Iskallt Uppdrag), börjar filmen med att nästintill naken och bakfull raggla ner till nedervåningen av sitt hem, och där låta sin konstnärliga fantasi måla upp scenariot om hur han stryper en man som vi antar är hans homosexuella partner, till döds med hjälp av en BH.
Vi fattar budskapet direkt, det är en trasig alkoholiserad man det handlar om och hans närmaste tid kommer nog inte bli speciellt bättre.

Han är en författare och poet, men främst en sann bohem som låter sin sexdrift vara ljuset som guidar honom genom livets mörker, och främst lever på småpengar på tidigare böcker och bedrifter, för att snabbt dricka sig pank igen. Medan han studsar mellan ögonblicklig lusta och sin egen fantasi så träffar han på Christine Halsslag, som spelas Renée Soutendijk, en Holländsk sexikon under 80-talet som även om hon inte är speciellt känd utanför landets egna tv-filmer, blev en Holländsk sexikon efter hon medverkade i en tidigare av Paul Verhoevens sexuellt utmanande filmer, filmen “Spetters” från 1980.

De två inleder snabbt en förhållande, trots alla varningssignaler som dyker upp i drömmar, syner och det faktum att han redan verkar ha en pojkvän. Men hon har varit även varit gift tre gånger tidigare och alla tre av hennes makar har dött i olyckor. Är Gerard Reve det kommande fjärde offret?

Paul Verhoeven har gjort sig berömd på att skapa filmer som man nästan måste diskutera efteråt. De innehåller så mycket tankar och budskap att man vid en enda sittning ofta missar något och behöver sitta ner och snacka lite med andra som sett den för att verkligen få en fullständig uppfattning om filmerna. Det är mycket sånt som gör att jag alltid gillat hans filmer. Han gillar även att pressa på gränserna för vad vi borde tycka är tillåtet att visa på film, och under censurens vassa saxar har meter efter meter av hans filmer kapats bort för att skydda oss stackars människor från synd och omoral. Vi får väl vara glada att dem tiderna är förbi och att vi återigen för se fimerna så som dess skapare tänkt dem.

Paul är lite övertydlig i sin berättarstil, som om han är rädd att vi missar något i plotten och för säkerhets skull upprepar han gärna sånt som är viktigt för oss att förstå. Men det är nog bra då filmen knappast hammnar i facket för stereotypiska thrillers, så de vanliga dödliga kan nog behöva lite guidning för att inte bli helt bortdribblade mellan galenskapens illusioner, drömmar och det som verkligen händer. Han har inte heller någon brådska utan låter medvetet filmen sakta av lite mellan de större scenerna för att vi ska få tid att låta det som sagts och gjorts sjunka in lite innan nästa stora scen drar igång. Snart börjar vi själv tvivla på vad som är sant eller inte, då människor som han möter av en slump dyker upp igen som omen på att dåliga saker är på väg att hända, medan drömmar och syner om blod, sex och död brutalt visar hur den stackars huvudpersonen balanserar på den sylvassa kanten till sann galenskap.

Att denna film kommer från skaparen av Basic Instinct märks tydligt, och skulle Paul velat haft det så, så skulle han nog lätt kunnat skriva om den senare filmen till att ha varit en uppföljare på denna film. Dock skrevs novellen som denna film bygger på, av en man som precis som huvudrollen heter Gerard Reve, vilket lämnar oss med ännu en intressant frågeställning om vem var egentligen han och vad hans liv egentligen innehöll.

Som jag nämnde tidigare så är Pauls filmer ofta ruggigt genomtänkta och översållade med symbolik och liknande och i kommentarspåret han spelat in till denna film går han igenom alla såna detaljer mycket noggrannt och jag kan inte mer än säga att han imponerar bara ännu mer på mig nu över hur genomtänkt nästan varenda lilla scen i filmen verkligen är. I det stora hela så får filmen en 3:a i betyg, då även om jag tycker den var spännande och intressant, innehåller lite för många transportsträckor och jag antar jag tillhör en sönderstressad generation som har svårt att hitta ro till att sitta av tiden framför en film där inte vi matas med spänningen hela tiden. Jag kan därimot tänka mig att sanna filmälskare och konstnärer lätt ger den ännu bättre betyg då den är ett litet konstverk, bara inte riktigt min smak av konst.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)