Shia LaBeouf & Evan Rachel Woods

Bra men inte tillräckligt medryckande.


Shia LaBeouf har efter Transformersfilmerna blivit lite av en filmens Justin Bieber. Killarna hatar och tjejerna gillar, och vice versa i en del ovanligare fall. Roligt då att han knäpper många hatare på näsan med sin insats i den långtitlade The Necessary Death of Charlie Countryman, en film vars titel låter roligare än själva filmen är.

Efter att Charlies mor gått bort efter en lång tids sjukdom bestämmer han sig för att lämna Chicago och under ett sabbatsår resa ut i världen. Första planet bort tar honom till den oväntade turistfällan Bukarest (Nej, inte Budapest.) och på samma plan dör passageraren bredvid Charlie oväntat. En världsvan man som knutit an till Charlie och lämnar honom med en sista önskan – att Charlie överlämnar en present till hans dotter.

I ankomsthallens väntrum sitter dottern Gabi (Evan Rachel Wood) ihopsjunken efter att ha fått beskedet om sin far och Charlie gör sitt bästa för att trösta henne. Samtidigt förälskar han sig lite i hennes mörka ögon och individualistiska stil vilket ger resan till Bukarest en helt ny mening. Jakten på den äkta kärleken.

Att Shia LaBeouf växt upp, blivit skäggigare och skaffat mer rutin som skådespelare märks direkt som Charlie Countryman. Han har en helt annorlunda leveranssäkerhet i sina repliker och det som fick mig att överge Transformersfilmerna märks bara av delvis. Ibland spelar han ut sin roll för mycket och kliver ur den passande skuggan som skapats av den svenske regissören Fredrik Bond. Det hade fortfarande behövts lite mindre LaBeouf tonårsidolen och mer av LaBeouf den unge mannen men det här förstör inte filmupplevelsen även om det sätter sina spår. Jag tror att med åren och med rätt regissörer, då kommer LaBeouf att överraska de flesta – precis som Matthew McConaughey gjort de senaste fem åren.

Death of Charlie Countryman BlurayCharlie Countryman är en blandning av genres och en lyckad sådan som tur är. Action, thriller, drama och romantik går hand i hand med ett vackert färgrikt upplyst Bukarest i bakgrunden. Omgivningen känns hela tiden osäker och lockande och när Mads Mikkelsen börjar ta ordentligt med plats för att stoppa Charlies envisa flörtande så är det inte bara omgivningen som skapar osäkerhet. Mikkelsen spelar Nigel, Gabi’s föredetta man och han är (för att vända på Robert Gustafssons komiska parodi av Tony Rickardsson) “Bitter något så innihelvete!”

Jakten på kärleken, de nya vännerna i Bukarest (en av dem spelad av självaste Ron från Harry Potter, mindre känd som Rupert Grint), staden i sig självt, hotet från det förflutna och mycket trevlig musik skapar en gott underhållande film.

Jag tycker att Fredrik Bond’s regi räddar mycket genom att ha en vision av filmen som passar mitt tycke, då jag inte blir särskilt fäst vid karaktärerna men ändå tycker om det jag ser som en helhet. Berättandet liknar stilmässigt mycket av det Nicolas Winding-Refn gör till utseende och form, fast med den stora förändringen i att den riktar sig mot en yngre tittarskara. Det är fint att titta på men inte så omvälvande magiskt och kreativt som den långa titeln på något sätt fått mig att tro det ska vara.