De Ofrivilliga DVD

Ruben Östlund borde få ett pris bara för att han tar upp ämnet.


Modet att säga ifrån, att sticka ut från mängden har använts flitigt i svensk film, mest i ungdomsfilmer (Fucking Åmål, Lilja 4 Ever), men det är sällan konceptet används som det görs här. I vuxenmiljö, helt utan att driva med den svenska mentaliteten.

Fem av varandra oberoende berättelser som alla besitter en berömvärd intelligens och skärpa. En äldre herre på kalas träffas av en raket men vägrar söka hjälp, en lärare i ett sunkigt men ljust fikarum fryses ut av sina kollegar eftersom hon inte rättar sig i ledet, ett grabbgängs återförening ute på landet går galet, en upprörd busschaffis kidnappar sina resenärer och till sist tonårstjejen som festar lite för mycket i den lokala parken.

Gemensamt delar de bara en sak – de måste aktivera sin egna vilja och stå emot det ack så ofta överväldigande grupptryck som vi alla någon gång fallit offer för. För oss åskådare gäller det att vara alerta, lyssna och försöka hänga med i den ibland väldigt komplicerade handlingen. För att få ut det mesta av ”De ofrivilliga” kommer du bli tvungen att se, lyssna, lära.

Det räcker inte med att Ruben Östlund skapat en snygg, rak och träffsäker film då skådespelet också det är från punkt till pricka helt oslagbart. Med lärarinnan (och angelägna lokalt här i Gävle) Cecilia Milocco i spetsen gör den här ensemblen succé och jag är innerligt imponerad. Vi ser även Maria Lundqvist i en ärlig presentation av sig själv på bussresa tillsammans med jobbiga fans och den tidigare nämnda upprörda chauffören.

Kameran står still och låter personerna ta all plats. Det är normaliserat och de vardagliga situationerna avlöser varandra med finess, perfekt ihopknutet mot slutet utan någon påtvingad upplösning eller ett slutligt samband. Den här filmen är av den sorten jag vill se i och förknippa med Sverige, ett möjligt monument i det som kommer bli framtidens kulturarv.

Ruben Östlund besitter en berättarröst som griper tag i sin publik och han är inte rädd för att utmana. Ena stunden tittar jag på en fest nästan från golvet, jag ser bara ben och hör folk tala. Senare ser jag en arm som gestikulerar till en deprimerande historia om brusten kärlek, vem är det som talar (?) uppfriskande nog vet jag inte under filmens gång om jag ens kommer få reda på det. Det är spännande trots alldagligheten i presentationen och personerna i de fem historierna Östlund berättar känns verkliga.

Som bonus till De ofrivilliga får vi kortfilmen Scen:6882 ur mitt liv. Också den mycket trevlig att titta på.

INGA KOMMENTARER