Daughter of t...

Daughter of the jungle

Daughter of the jungle - Umberto Lenzi

Ringo och Butch i paradiset med kannibaler.


Exploitation, zombie och kultregissören Umberto Lenzi hann med en dryga sextio filmer under de fyrtio år han var aktiv. Hans filmer präglas av dåliga manus och typiska mondodokumentära inslag som kannibaler med mera, ingredienser som fortfarande lockar nyfikna tittare trots att Lenzi’s filmer kan stämplas som generiskt dåliga produktioner. Hans mest kända film är kanske Cannibal Ferox, som tillsammans med många andra av hans verk skapade stor kontrovers, medan min egna favorit är zombiefilmen Nightmare city, en lite bortglömd zombiefilm som i alla fall under nittiotalet (när jag såg den) var riktigt intressant.

Nu har jag fått äran att se och recensera Umberto Lenzi’s Incontro nell’ultimo paradiso som för att kunna uttalas översatts till den enklare titeln Daughter of the jungle. En film där stekarna Ringo och Butch (Rodolfo Bigotti och Renato Miracco) befinner sig i paradiset när det kommer på avvägar och kidnappas av kannibaler, jagas av rubinjagande franska sluskar och träffar den supersköna vilden Luana (Sabrina Siani) som förtjusas väldigt över den västerländska världens fenomen som skyskrapor och kasettbandspelare. Tillsamman är de tre fast i djungeln och det blir ingen lätt sak att ta sig tillbaka till den vanliga världen igen…

Daughter of the jungle innehåller i stort sett allting en djungelfilm behöver. Vi erbjuds en blond skönhet med ett mystiskt förflutet som nystas upp av de två protagonisterna, vilda djur, allt från schimpanser till noshörningar både medverkande i filmen och som dekorationer. En mängd Tarzan-referenser, musik som tycks sprungen ur 80-talets djupaste porrträsk, slapstickskämt som gör att det kryper i kroppen av obehag, ett manligt berättarperspektiv där Luana objektifieras på allsköns möjliga sätt (kanske inte behövs i en djungelfilm, men ändå). Det finns i alla fall gott om tid att spendera med att betrakta henne i badet, ridandes elefanter med mera, med mera. Hennes skönhet och vildhet mystificieras av de två småkåta männen som får chansen att lära känna henne samtidigt som de kämpar för att hitta en väg tillbaka till civilisationen. Kannibalerna ska inte glömmas såklart och inte heller de skattjagande busarna vars stigar korsar Butch och Ringo’s flera gånger.

Det här är en film som erbjuder ofantliga mängder underhållning för den som har tålamod med ”dåliga filmer”. För den som kan se det underbara i ostiga kommentarer som ”Shall we smooch?” och släppa PK-sargen i en och en halv timme för att bara betrakta det som kommer från en av Italiens allra trevligaste fimskapare inom den här formen av film. Det är roligt, det är osannolikt och tokigt och precis det jag förväntat mig. Handlingen är oväntat invecklad med flera olika inriktningar och den förväntade upplösningen på hela alltihopa blir en riktigt intressant och spännande väntan.

En stark trea tänker jag sträcka mig till att dela ut till Lenzi och Daughter of the jungle. Med en större budget hade den här filmen haft alla möjligheter i världen att vara en mycket mer erkänd film än vad det är, den innehåller precis det som behövs för att skapa en dynamisk och intressant historia som både är hyfsat spännande men allra främst humoristisk och lättsam.

Det är bara att tacka teamet bakom Njutafilms för den här releasen som tar tillvara på 80-talets härliga retrokänsla utan att för den delen direkt släppa en sunkig videoöverföring, både bilden och ljudet (med några avvikelser där det blir helt tyst) är passande till filmens sort.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)