Croodarna

En rolig film i full fart.


Croodarna handlar om en familj grottmänniskor som lever efter faderns motto att allt nytt är farligt. En hälsosam inställning i en värld där man riskerar livet så fort ena foten klivit utanför grottöppningen. Men tråkig.

Det tycker främst unga tjejen Eep, (som i stora drag är en stenåldersvariant av Merida från Modig). En natt vaknar hon av att ett levande ljus rör sig mot grottväggarna och hon lockas ut för att upptäcka den intelligenta personen ”Grabb”. De fattar tycke för varandra och Eep lyssnar ivrigt på Grabbs berättelser om världens undergång. Men hon tror inte på honom. Inte förrän jorden börjar skaka och familjen Croods hem förstörs. Croodarna slår följe med Grabb, till pappans stora förtret och Eeps stora nöje. De beger sig mot säkerheten, men kommer att möta många faror på vägen.

CroodarnaUpplägget att springa från den annalkande undergången i en A-till-B situation tycktes till en början rätt trist. Men trots att det är väldigt linjärt och krusidullfritt så är Croodarna en trevlig och underhållande film. Det händer så mycket hela tiden, så fiffigt detaljrikt, att det ändå fungerar trots den tama handlingen. Actionpackat med glimten i ögat där skämten haglar tätt och de flesta av dem träffar rätt både hos mig och hos mina döttrar (som är tre och sex år). Jag tror att hela familjen fick ut ungefär lika mycket av Croodarna och en trevlig stund i biomörkret blev det.

Men det är inte en felfri film och den har sina svackor. Kampen runt förståelse mellan far och dotter kommer aldrig till skott trots att det är ett av ledmotiven i filmen, handlingens drivande kraft i världens undergång är spännande men förutom alla de fantastiska varelser och händelser familjen råkar ut för så är det rätt vanligt… Jag tycker inte riktigt om hur Ip framställs heller, i första mötet mer en fotomodell än grottmänniska då hon ligger och kråmar sig i solen som värsta Pamela Anderson. Det blir bättre, men kameran ligger henne alltid i fatet utseendemässigt på något sätt. Ett sätt att få unga tjejer att idolisera, eller att locka en manlig publik? Kanske något jag märkte och ingen annan gjorde. Hur som helst så fick jag lite av en olustkänsla runt hela den grejen som bet sig kvar.

Filmens animationer är karaktärsmässigt rätt så unik. Det är snyggt och följsamt och detaljrikt genom hela filmen. Personerna har karikatyriska drag och att de slår sig och ramlar, ibland väldigt våldsamt, jämnas ut av att de inte ser särskilt verkliga ut. Idérikedomen runt djur, varelser och faror som familjen möter på vägen mot räddningen är fantastisk och ibland skrattar jag rakt ut bara jag ser en del av dem. Speciellt kul var en elefantmus-sak, vilken syn – men det är långt ifrån den enda.

Croodarna är definitivt en film jag tycker att du ska ta tiden till att se på bio, den är rätt så bombastisk och behöver ljud och storbild för att komma till rätta. Jag är glad att vi chansade, för det kändes lite som en chansning, och jag ser fram emot releasen på bluray. Då blir det till att skaffa en för att se om filmen hemma. Trots att jag bara ger filmen en trea. Jag har mina invändningar men på det stora hela så tycker jag att det är en film som verkligen underhåller både små och de vuxna, och det är ingen lätt sak att åstadkomma.

INGA KOMMENTARER