Coonskin DVD

Från skaparen av Fritz the Cat och Cool World.


Ralph Bakshi’s stil är lätt att känna igen när det kommer till spelfilm/animerad filmhybrider och Coonskin är inte annorlunda från något annat Bakshi gjort sett till animationerna. Innehållsmässigt så är det dock en lång bit bort från min Bakshi-favorit, Sagan om Ringen – där det inte fanns finanser till hela produktionen och man bara kunde berätta halva sagan. Vilket jag minns med bedrövelse när jag var ung och såg den första gången. Hemskt var det, hemskt.

Ett par andra filmer i samma stil som jag minns med glädje är först och främst Fritz the Cat, som inte är en hybridfilm i och för sig men ändå en film som måste nämnas i sammanhanget eftersom det var en av höjdpunkterna när jag gick i mellanstadiet. Minnet säger att en av mina lärare måste fått ett hjärnsläpp utan dess like för vi såg filmen med skolan och diskussionerna efteråt gick på högvarv runt det vi precis sett. Inte direkt en barnfilm om man säger så.

Cool World, den något surrealistiska berättelsen från Las Vegas där bland andra Brad Pitt och Kim Basinger spelar ett par av rollerna blev aldrig samma snackis, men jag köpte filmen på dvd i år och det ångrar jag inte, nostalgi är nostalgi och det gör sällan ont i filmsammanhang.

Coonskin då, som det är meningen att jag ska skriva om i den här texten… Jo, det är en Bakshifilm och det märks. Stilen är rörliga animationer med fantasifullt utvecklade anatomiska avvikelser och grova rörelsemönster. Handlingen är snabbt berättad och har en mängd breda karaktärer där Barry White, Philip Michael Thomas (Tubbs från Miami Vice) och Charles Gordone står främst i ledet både som sig själva och som röstskådespelare. Du ska inte ha någonting emot grafiskt våld och explicit sexuellt innehåll för att ta dig igenom Coonskin, samtidigt som det är en fördel om du finner humorformen satir värdefull och rolig. Även om det inte är ett måste.

Filmens berättande är löst baserad på de gamla berättelserna om Onkel Remus som hade sin tid under sent 1800-tal men sen stämplades som rasistiska och lades åt sidan. Filmatiserade av bland andra Disney! Bakshi’s version är en satirisk variant där vi följer tre animerade djur i en parallell människa/animationsvärld. Berättad av en äldre herre som kan liknas med Remus, som under ett utbrytningsförsök från ett fängelse bestämmer sig för att det är sagostund medan han och en yngre fånge väntar på sina räddare.

Filmen hamnade i en problematisk situation när den gick upp på biograferna under sjuttiotalet, då Paramount tog bort den från repertoaren rätt snabbt på grund av protester från civilrättsliga organisationer, något som inte känns helt otroligt om jag ska vara ärlig. Då var det främst sättet afroamerikaner i Harlem framställdes som våldsamma pengaslukare, falska profeter och allmänt nedgångna personer som ställde till det mest, men inte enbart. I dagens debattklimat ser jag en större problematik i hur afroamerikaner framställs rent estetiskt. Bakshi’s intentioner med filmen sägs dock vara att attackera grova stereotyper genom att förstora dem och det är inte bara afroamerikaner som är märkbart överdrivna utan alla får en varsin portion av det här, där den italienska maffian porträtteras värst av alla, mer som monster än någonting annat. Läs mer om detta här.

Om Coonskin skulle gått upp på biograferna i morgon skulle den förmodligen hamna under granskningslinsen en gång till, nu släpps filmen på dvd, förmodligen i en rätt liten upplaga och har inte hamnat i blåsväder såvitt jag vet.

Coonskin är långt ifrån en film som ses för sin estetiska skönhet eller fångande handling idag. Det är mer av en missförstådd politisk och socialt inriktad kritik som alltid kommer läsas på fel sätt på grund av sitt grafiska innehåll och sin oförmåga att be om någon som helst förlåtelse. Du kommer med säkerhet bli upprörd om du ser den här filmen – och frågan blir vad de flesta av oss gör med sådana känslor … oftast attackerar vi källan till vår upprördhet, vilket är helt felriktat i det här fallet.

INGA KOMMENTARER