Cold fish

Cold fish

Cold fish (Tsumetai nettaigyo)

Utmärkt, makabert och mycket välspelat!


Shion Sono har en förkärlek för det bizarra och blodiga. I Suicide circle från 2001 visade han sin ena sida och sen den lite tokigare i Strange circus fyra år senare. Ett gäng produktioner har tillkommit sen dess och det här är min första kontakt med Sono sen Strange circus. Det visar sig nu (fast det har han kansk gjort innan också) att han bemästrar båda ingredienserna i samma film – vilket leder oss till Cold Fish, som hade premiär förra året.

Nobuyuki Syamoto’s dotter Mitsuko har blivit ertappad med snatteri och sitter med en stressad chef på ett kontor för att invänta polisen. Som tur är så hinner Nobuyuki dit först med sin fru Taeko. De passerar en man som verkar intresserad av händelsen i affären och han följer efter strax bakom dem, för att sen tränga sig in på kontoret och sen tränga sig in i familjens liv. Som en sann hjälte lyckas mannen, Yukio Murata (Denden) få affärschefen att släppa Mitsuko med en varning och artig som Nobuyuki är passar han på att visa sin underdånighet för denne starke man. Något han inte skulle ha gjort.

Yukio och Nobuyuki arbetar inom samma bransch men på olika nivåer, Yukio har en stor fiskaffär med exotiska och väldigt dyra fiskar medan Nobuyuki’s affär är mycket trängre, har mer välmående fiskar men i mindre akvarier och de är inte alls lika exotiska. Yukio påvisar det här genom att i en David Lynch-liknande drömparad genom affären skryta, glamorisera sig själv och samtidigt underminera allt Nobuyuki någonsin varit stolt över. Förutom att han verkligen vet hur man tar god hand om fiskarna.

Yukio verkar också ohälsosamt intresserad av Nobuyuki’s vackra fru Taeko och dottern Mitsuko, spelade av Mitsuru Fukikoshi och Hikari Kajiwara. Det hela leder till att Mitsuko snabbt får anställning på fiskaffären, med inkvartering inkluderat tillsammans med ett tiotal andra unga flickor. Taeko får följa med hem, men det vore bäst om hon stannade kvar en stund själv med Yukio vilket hon gör och hennes äkta man accepterar i rent oförstånd kring vad som håller på att hända… En mental misshandel av Nobuyuki har inletts och det ska bli bra mycket värre innan Nobuyuki förstått att han håller på att förlora allt till en stark parasit som sakta börjat ta över hans liv.

Tillsammans med Yukio står en stark kvinna på sidan, precis som i den sanna historia som Cold fish baserats på så hjälper hon sin man i alla äventyr han tar sig för. Filmen är löst baserad på en faktisk händelse i Tokyo som involverade fiskaffärer och rödsvärtade köksknivar och precis som då så gör nu kvinnan sak i att ta del av allt det roliga. Fantastiskt spelad av Asuka Kurosawa, som jag höll på att glömma i den här recensionen, ett misstag som förmodligen är straffbart. Som tur är så klarade jag mig…

Det är inte bara en mental misshandel för sakens skull som erbjuds i Cold fish utan det finns också en stark och välskriven berättelse att följa. I resans centrum står Nobuyuki och Yukio som två familjefäder av olika rang inom samma bransch. Deras största olikhet råkar vara den att en av dem är en manisk seriemördare med mottot ”Om kroppen inte finns så är det ingen fara.”. Ett motto som leder till några av de mest imponerande och metodiskt funktionella styckningsscener jag någonsin sett, typiska scener som får en att tänka att ”– Det där borde dom nog kunna komma undan med!” för att sedan tvinga en att skratta i ren ångest över vad som precis visats. Cold fish är alltså en rå sak som verkligen inte rekommenderas för dem som halvkräks när de dragit fingret för hårt mot en papperskant och kikar ner i det färska snittet.

Persongalleriet är mäktigt och imponerande precis som inspelningstekniken som används av Shion Sono där timlånga repetitioner borgade för perfekta oavbrutna inspelningar av svåra och detaljerade scener gav ett fantastiskt slutresultat. Under hela filmen befinner vi oss på gränsen till vad som är tolererbart och det är en psykiskt påfrestande sak att bevittna Yukio’s manipulationer och utpressningar. Ibland finns det ingen speciell röd tråd att följa utan filmen stannar upp tidsmässigt för att förankra sig lite och sänka tempot. Det håller inte i sig alltför länge och snart är den tillbaka i samma nedåtgående spiral. Karaktärerna utvecklas i en rasande fart och skådespeleriet är av mycket hög kvalitet, ingenting är endimensionellt i Cold fish utan består av flera olika meningar, där symbolik och liknande (ofta irrelevanta) detaljer verkligen gör filmen till en fröjd för ögat.

Shion Sono är inte heller rädd för att ta galenskapen till en ny nivå och blanda in lite becksvart komik i det hela, jag kommer inte att avslöja vad jag syftar på, du kommer förstå det när du ser det och du kommer även att förstå varför det är lika delar roligt som förskräckande. Precis som Cold fish hela tiden är märkligt tilldragande trots sitt brutala och oförlåtande sätt. Helt klart en film som måste ses och tillsammans med Red White and blue en av Njutafilms bästa investeringar i år!

Dvd’n som jag fått ta del av är av hög klass förutom undertexterna som innehöll ett par stavfel. Trodde du att det även var grammatiska fel i undertexterna så kan jag meddela att så var inte fallet, även om det retade mig när jag tittade på filmen. Det förklaras av skådespelaren Denden i den timslånga och mycket intressanta bakom filmen som finns som extramaterial att det är Yukios dialekt/sätt att tala som bidrar till det här. Översättningen är korrekt, uttalet av meningarna är bara konstiga. Så förstod jag det i alla fall. Rätta mig om jag har fel.

Nog om det, när du har sett filmen så är det ett måste att se bakom filmen för den är fantastisk. Filmen blir faktiskt ”bättre” när du fått ta del av hur den spelats in, hur kort tid det tog och när du fått ta del av regissörens detaljmässiga pedanthet. Cold fish kan nog tilllämpas en auteurstämpel som Shion Sono’s möjliga mästerverk. Jag är helt såld på den här filmen och kommer aldrig att göra mig av med dvd’n, det vore enbart för att skaffa en bluray i såna fall.

Årets bästa asiatiska film om du frågar mig, du kommer inte att ångra att du sett den om du är lite äventyrlig i din smak i alla fall, det kan jag lova.