Cityakuten &#...

Cityakuten – Säsong 1

Cityakuten - säsong 1

Den började för 17 år sedan. Sjukhusserien som aldrig ville ta slut.


15 år höll det, konceptet att med rörliga kameror filma och följa det som händer på akutmottagningen vid County General i Chicago, ett avbytande av scener som inte bara snabbade upp inspelningarna på plats, utan alltid hade kontroll över när takten skulle höjas eller sänkas.

George Clooney använde Cityakuten som språngbräda för att bli den megastjärna han är idag, då var han barnläkaren Doug Ross och agerade sig igenom 109 avsnitt innan han gick vidare. Strax efter honom drog sig Sherry Stringfield (Dr. Susan Lewis) ur serien följd av Julianna Margulies, som blev en av de mer omtyckta sjuksköterskorna (Carol Hathaway). Den individualistiske och skicklige kirurgen Dr. Peter Benton (Eriq La Salle) försvann än senare och strax efter honom även seriens absolut bästa någonsin Dr. Mark Greene, spelad av Anthony Edwards.

Av alla stora personer som var med och startade Cityakuten – så var det bara nykomlingen som klarade sig hela vägen. Dr. John Carter som spelades av Noah Wyle, han fick ärva tygskorna efter Anthony Edwards, ett par rejäla skor att fylla.

Nu har jag ju rört mig alldeles för vitt och brett redan i den här texten, eftersom jag bara tittat på den första säsongen – som är en av många som komma skall från distributionsbolaget Panvision. Lagomt till att den andra säsongen kommer släppas så har jag hunnit med att se klart den första, vilket vittnar om en redigt ordentlig box. Hela 19 timmar består serien av – plus en skiva extramaterial som jag inte riktigt vet om den är inräknad i timantalet som står på boxens baksida.

Ett riktigt kap för dem som väntat och väntat på den här serien, för att kunna se den utan reklam runtomkring, i egen takt. Precis så som Cityakuten passar bäst. För att se ett avsnitt utan avbrott blir väldigt mycket trevligare än ett med reklamavbrott. Det är gjort för tv, visst, men formatet är såpass intensivt att jag inte gärna släpper blicken från händelsernas centrum för att bli påmind om chips som jag ändå inte kan köpa eftersom kiosken stängde klockan tio. Det ges inga egentliga möjligheter till avbrott i Cityakuten – det är bara att rota sig direkt.

Den första säsongen av Cityakuten handlar om sex starka individer (plus några hundra patienter, anhöriga, övrig personal med flera) som arbetar på County General i Chicago. På en akutmottagning som sällan stannar upp för att låta dem andas ut. De är alla individualister som på sitt eget sätt överlever långa skift, frånvaron från sina familjer och flick/pojkvänner och stressen över att ständigt kämpa mot liemannen, som rör sig runt i lokalerna redo att plocka de döende från sina sjuksängar. Riktigt fullt så mörkt och dramatiskt är det kanske inte på just den punken, liemannen alltså. Det finns en hoppfull atmosfär på akutmottagningen, där professionella skådespelare förvandlas till proffessionella läkare och sjuksköterskor. Jag tänker inte ens på att jag ser på en tv-serie när jag tittar på Cityakuten. Det är fullt allvar, varje patient, varje avsnitt.

Det var det här som gjorde serien till den succé det blev. Chicago Hope gick på grannkanalen på samma tid, den flyttades eftersom alla slutade titta för County Generals skull. Tittarna hopade sig och fanskaran ökade markant efter varje avsnitt hade avslutats. Men det var inte alltid en framgång och dans på rosor, serien var från början tänkt som en film, glömdes nästan bort då Steven Spielberg och Michael Chrichton valde att göra Jurassic Park istället. Cityakuten återföddes som en serie men mötte motstånd från tv-bolagen som inte förstod seriens rätta värde. En något reserverad chans gavs och som tur var fanns det ett nyligen stängt sjukhus där pilotavsnittet “24 hours” kunde spelas in, det blev början på en 1½ decenniers långkörare som förmodligen alla som äger en tv har sett vid det här laget. Jag undrar om NBC är nöjda med sin “chansning”…

En framgångssaga alltså, som den som vill kan ta del av i det utförliga extramaterialet som finns på skiva nummer 8 av 8. En trevlig avrundning på en halv arbetsveckas tittande, där en djupare inlevelse i seriens hjärta och själ ges. Hur dedikerade alla på inspelningsplatsen varit från första början och hur mycket blod, svett och tårar som finns investerat i den här första säsongen.

Jag är mycket nöjd med att ha sett säsong 1, även om det tog mig nästan en månad att se igenom allt, mest beroende på att jag ser väldigt mycket film i övrigt och har ett jobb med mera. Vill man, är det förmodligen en lätt sak att sträckkolla Cityakuten. Det är som skapt för att man inte ska stänga av. Så jag hoppas att ni som investerar i den här serien får samma goda upplevelse som mig och att det blir många sena kvällar tillsammans med den allra bästa uppställningen personal County General någonsin haft.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)