Dimmigt i cirkeln

Magin kommer till Engelsfors.


Cirkeln är den första filmen baserad på Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens böcker om det fiktiva svenska samhället Engelsfors. Det är ett medelsvensson-ställe där det mesta går på rutin för några unga tjejer på Engelsfors gymnasium, tills de upptäcker att de har speciella förmågor.

Cirkeln BlurayNär sex gymnasietjejer får reda på att de besitter magiska krafter visar det sig vara rätt i tiden. För samtidigt sjunker en skugga över deras hem Engelsfors och onda krafter lurar omkring dem.

I ett virrvarr av tonårsliv där känslor, killar, mobbning och läxor ska varvas med kamp på liv och död blir ingenting enkelt. Men där förvirringen tar slut tar modet vid och tillsammans kan de göra skillnad, samtidigt som de växer som människor och framförallt – som häxor.

I vanlig ordning så har jag inte läst böckerna om Engelsfors och har därför inte bra koll på vad som är bra och vad som inte är så bra gällande transfern från papper till film. Det jag vet är dock att Cirkeln har en mörk stämning som dras med ett lågt tempo. Det är en bra thriller med magiska fantasyelement men det är också en film som lutar åt att vara alldeles för svensk. Alldeles för lagom.

Regisserad av Levan Akin som tidigare visat att han kan berätta lågmälda vardagshistorier på ett intressant sätt i Katinkas Kalas och Äkta Människor gör också här ett utmärkt jobb. Bilderna är stiliga och de många debuterande huvudrollerna gör sig väl i dem både allena och samspelta. Att styra den här gruppen och lyckas så pass bra som Akin gör är en bedrift och talangen hos kvinnorna kommer verkligen fram. Det enda jag inte gillar är att fler av dem inte alls ser ut att gå i gymnasiet, snarare högskolan, efter några år i arbetslivet.

Spänningen stiger i takt med att mer av mystiken nystas upp och det är välberättat och intressant att följa. Men precis som magin och specialeffekterna så är överraskningarna också de alldeles för lagom. Wow-faktorn är så nära noll att det nästan känns lika normalt som mellanmjölk att häxor och demoner slåss med tankekraft, att ritualer utförs med mera med mera. Var är det magiska med magin? Kanske i den gamla syltburken som håller ett hemligt elixir, eller i glassbyttan som fungerar som kärl i den väldigt magiska tillverkningen av det… Det är för simpelt för min smak och det fungerar inte. Det behövs mer mystik, mer magi och mer av allt.

Som utstickare är Cirkeln verkligen en trevlig svensk film för den lutar åt Låt Den Rätte Komma In och liknande märkliga ungdomsdramathrillers men den saknar det där extra bettet som behövs för att sälla sig från mängden. Tyvärr måste jag säga för det här var en av de få svenska filmerna som jag sett fram emot att se, kanske blir det bättre när (om) uppföljaren dyker upp, annars får jag väl dra mig upp i soffan och läsa böckerna. Hur osannolikt det än må vara.