Jerry Lewis i Cinderfella

Jerry Lewis´s Askungen saknar magi.


Fella (Jerry Lewis) är den manliga motsvarigheten till Askungen och arbetar halvt ihjäl sig för att göra sin onda styvmor och hennes bortskämda söner till lags. Den enda anledningen till att Fella inte åkt ut på gatan är att han vet var hans bortgångne fars rikedomar finns gömda, en skatt som styvmodern verkligen behöver då hennes pengar börjat sina.

Som ett drag för att säkra ekonomin, då Fella inte delar med sig av hemligheten, så har det bjudits på bal och den fagraste prinsessan av dem alla, Princess Charming (Anna Maria Alberghetti) står på gästlistan för en säker matchning med en av sönerna. Den Goda Fen (här en manlig sådan spelad av Ed Wynn) har dock en annan plan och förbereder i hemlighet Fella för den stora balen. Med lite enkel magi och väldigt mycket övertalande blir han således CinderFella med tid till tolvslaget att vinna prinsessans hjärta. Till skillnad från Askungen så besitter Fella dock varken naturlig stil eller charm, vilket gör det hela så mycket svårare. Och tanken var… bra mycket roligare.

Askungen är ett rätt säkert kort för att lyckas med en musikaliskt lagd komedi med självaste Jerry Lewis i huvudrollen. Ingredienserna låter ju verkligen som en omöjlig miss (om man gillar Jerry Lewis det vill säga), vilket gör besvikelsen i många delar av den här filmen så mycket värre.

Främst så är det de halvdana musiknumren som stjälper en är produktionen. Det är hafsigt koreograferat och varken musiken, texterna som är menade att vara humoristiska eller Jerry Lewis danssteg hjälper något. Det enda som imponerar är en lång dans nedför en trappa som tycks oändlig, vilken Lewis mästerligt dansar omkring på som om det vore det enklaste i världen. Men i övrigt, så fort det blir dags för dans och musik, som brukligt är de festligare bitarna, så rycker mitt pekfinger menande mot knappen för att spola framåt.

Annars så levererar Cinderfella delar av det jag hoppats på. Askungen i en annorlunda tappning där Jerry Lewis briljerar som en lite mindre intelligent men sympatisk figur i en värld styrd av pengar och makt. Det som intresserar honom minst. Lewis spelar på sina fysiska talanger och i de bäst regisserade scenerna så är det ren magi. En scen som speciellt fastnar är den då Lewis lagar frukost till sina släktingar, den visar på hur bra regissören Frank Tashlin och Jerry Lewis kan passa ihop, då allt klickar perfekt. Samtidigt visar många andra scener på något helt annorlunda, mer lojt rutinmässigt och aningen ointresserat.

Cinderfella DVDFilmen är överlag ojämn och stapplar tempomässigt med många långa scener, en sketchigt rolig scen lik “Grevinnan och Betjänten” är alldeles för utdragen även om den håller en fnissvänlig mängd humor hela tiden. Problemet är att det aldrig blir någon fart och Jerry Lewis får hålla tempot uppe så gott det går på egen hand, enbart hjälpt av Ed Wynn i ett fåtal scener. Filmen kunde lätt ha kortats ner med tio- tjugo minuter i klippningen, men å andra sidan så är det ju också roligt med så mycket som möjligt i filmer som fyllt femtio plus. Det blir lite hatkärlek över det hela.

Cinderfella är rakt av långt ifrån Jerry Lewis bästa film men det är i alla fall en lustig tolkning av Askungen som har sina ljusa stunder. Värd att se för Jerry Lewis-älskare, speciellt då filmen ackompanjeras av ett bra kommentarspår som extramaterial. Som sagt, för entusiaster.

INGA KOMMENTARER