Cherry

En halvmogen collegefilm med underliga relationer.


Aaron är en ingenjörsstudent i första året på college och världen är ny. Han har mer eller mindre knuffats in på utbildningen och trots att han har en fallenhet för teknik och nytänkande så är det inte lika intressant som att måla.

Under sin första tid i skolan träffar han på en trio unga kvinnor, eller ja – två unga och en äldre, som alla visar ett visst intresse för den emotionella manligheten han besitter. Det är Linda, som är en tretti – på väg mot fyrtioårig mamma till en av de andra tjejerna, Beth, en ung och även hon emodrabbad ungdom som gillar att sitta på vinden och pyssla. Den tredje tjejen tycks importerad direkt från 60/70-talets frigörelse och blir således Aaron’s största utmaning på college, en tid i den amerikanska uppväxten som för många handlar om att festa och festa lite till. För Aaron är det andra bullar som gäller, roliga grejer som emotionellt utvecklande samtal och såklart… att bli av med oskulden.

cherrydvdCherry är vid första anblicken en film som jag skippar varje gång. Först och främst så har den Kyle Gallner i huvudrollen som Aaron och han brukar inte vara särskilt härlig i någonting, sist jag såg honom var i Cougars Inc. och förtjusningen uteblev helt och hållet. Sen så brukar jag alltid försöka låta bli filmer som utspelar sig på amerikanska college’s eftersom de är mallade lika tight som om en gatukonstnär suttit med wellpappkniven. Det hjälper inte heller med en påvisande titel kring handlingen, som i det här fallet ändå är rätt så missvisande men förmodligen publiklockande.

Att jag då såg Cherry var ju inte av eget val, då det skickas film till mig som jag recenserar och allt som skickas försöker vi skribenter hinna med, såklart. Därför valde jag då Cherry den här helgen och faktiskt så ångrar jag mig inte något speciellt, Cherry har nämligen en hel del saker som fungerar till dess fördel.

För det första så har Kyle Gallner tagit sig i kragen och hittat rätt i sin roll som svårförstådd emo-kid som inte riktigt passar in utan att för den delen bli utstött. En ensling som poetiskt lagt blir de mognare kvinnornas favorit. Han inleder vänskapsförhållanden med de tre nämnda och komplikationerna och dramat blir större än vanligt samtidigt som alla håller god standard på skådespelet. Cherry ställs i kontrast till den vanliga collegefilmen där festandet och tuttarna står i centrum genom att tillåta en del av filmen (i och med Aarons rumskamrat) gå till det, helt utan att störa den valda takten som Jeffrey Fine (manus & regi) satt.

Det finns både för och nackdelar med Cherry. För mig i trettioårsåldern är det inte en film som jag kan rekommendera till lika gamla rävar. För de yngre torde det fungera, det är lite svårtittat till och från och ligger inte i linje med det som förväntas men det är det som gör Cherry till en stark tvåa istället för en etta i betyget. Den har lite charm, lite intressanta karaktärer, ett rätt så välarbetat manus och en hyfsad komisk inblandning. Allt ligger på gänsen till ett bättre betyg men klarar inte av att övertyga mig helt och hållet.

Möjligen en toppenfilm för en yngre generation tänkare och konstnärer som inte rikigt orkar med Mysteriet picasso, jag fastnade inte för någon av dem men jämförelsen borde vara giltig tycker jag. Rätt ålder och rätt inställning, gärna sedd av dem som funderar på det här kring oskulden och icke-oskulden möjligen. Men för en trettioårig industriarbetare inte riktigt gångbar, dock uppskattar jag dess egna stil.

INGA KOMMENTARER