Chernobyl Diaries

Involverande men alldeles för enkel att förutse.


Det här är en typisk sån där film som jag ser fram emot att få ta del av, med stora förväntningar på skräckfyllda miljöer, mörker, monster och skrikande människor som får mig att bita ner naglarna så långt att jag får blodssmak i munnen. Och i vissa avseenden så är det precis vad som händer när jag väl sitter där med fötterna uppe i soffan (liggandes) under en filt (det var kallt inne) och tar del av hur det står till i ryska staden Pripyat nuförtiden. En av de platser som renderats obeboelig sen Tjernobylkatastrofen 1985 och som förmodligen inte kommer blomstra igen någon gång medan vi lever. Tyvärr.

Handlingen i Chernobyl Diaries är rätt enkel och sållar sig till mängden filmer där en grupp människor råkar ut för sattyg när de befinner sig på en plats de aldrig varit förut. Två bröder, deras respektive samt ett par för kvartetten okända turister har bestämt sig för att anlita Uri’s Extreme Tourism för att besöka staden Pripyat. En öde stad som bara ligger ett par världsmästarkast ifrån de reaktorer som skrämde slag på och förorenade hela Europa under åttiotalet. Meningen är att ta en titt på det som lämnats vind för våg av skräckslagna boende flyende ett osynligt moln av ren död.

Chernobyl Diaries Packshot DVDVad deras lilla äventyr egentligen blir är en helt annan upplevelse som nog också kan sorteras under semesterformen Extrem tourism. Då likheterna med hur Pripyat övergavs den första gången finns att finna i skräcken som växer i ögonen på de unga turisterna, när de gör allt de kan för att så snabbt som möjligt lämna den döda staden som bara skulle bistå som en morbid turistattraktion. Den här gången evakueras inte Pripyat på grund av någonting som sveper förbi, istället flys det från självaste staden…

För den som hoppas få en modern blick in i de övergivna husen runt Tjernobyl kan sluta hoppas, även om Chernobyl Diaries överraskar med att erbjuda en enormt övertygande inspelningsplats så är det inte på riktigt, även om det verkligen verkar så. Det ansågs för farligt att spendera den tid som behövdes på plats, så alternativa men ändå otroligt passande områden valdes. Dessa utgör en av de två stora fördelarna för hela filmens atmosfär och ända fram mot slutet väldigt spänningsbyggande och nervpirrande stämning.

Det andra stora är kameraarbetet och filmens regi (Bradley Parker) som såvitt jag vet debuterar med den här filmen och tillsammans med hjärnan bakom (Oren Peli) får till en (i filmens viktigaste skeden) helt och hållet naturlig känsla som lurar min hjärna att jag befinner mig på plats och är en del av det som händer om än väldigt passiv… Det är riktigt ovanligt att jag känner några känslor överhuvudtaget i filmer av den här typen, mest försöker jag bara undvika att bita mig i tungan när de klassiska skrämselmomenten är på G och jag känner att det här verkligen inte kan gå åt fel håll när det är såhär bra. Men det gör det… …och jag svär inombords, helst skulle jag vilja gå ut i skogen och terapiskrika, men det regnar och jag är väldigt bekväm av mig.

Istället sitter jag och tittar på när den duktigt involverande andraakten som avlöst en generisk introduktion och skulle leverera ett crescendo av skräck och otrevligheter istället tar den allra mest typiska inriktning den möjligen kunde. Ett klichéartat avslut rundar av en annars väldigt lovande inriktning och ärligt talat så känner jag mig lurad och besviken trots att jag inte förväntat mig mer från allra första början.

Chernobyl diaries är trots att jag inte fick exakt vad jag hade hoppats på en bra film för den som gillar att bli lite uppskrämd, se den gärna om du tycker om subgenren Lost & Found eftersom den påminner mycket om den sortens film utan att vara alltför lik. Trots att den inte håller hela vägen så finns det en hel del trevliga överraskningar och några mycket starka scener som gör det enklare att ha överseende med det som inte riktigt fungerar.

INGA KOMMENTARER