Chasing Mavericks

Berättelsen om Jay Moriarty, världsberömd surfare.


Bara femton år gammal upptäcker Jay Moriarty att världens största vågor – Maverick Spring Break – finns runt hörnet till hans hem i Santa Cruz. Med hjälp av den rutinerade surflegenden Frosty Hesson (Gerard Butler) presenterar sig möjligheterna för Jay att tämja vågorna, som sen tidigare hållits hemliga av en involverad skara surfare. Alla kan utmana dem, men för att stå som en segrare på toppen av svallet krävs det förberedelser och kunskap.

Tillsammans börjar Jay (Jonny Weston) och Frosty träna och parallellt med Jays utveckling skapas en sann vänskap mellan de två, då det visar sig att de två har mer gemensamt än de nånsin kunnat ana.

Chasing Mavericks är en av de bästa surfingfilmerna jag har vilat mina ögon på. Förutom att den verkar aningen överdramatiserad så är det en film som förmedlar känslan av surfing på ett fenomenalt sätt. Från start till slut så är det det viktigaste i universum. Handlingen är baserad på verkliga händelser och karaktärer, en hyllningssång till den verklige Moriarty som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Han var ett underbarn på surfbrädan och enligt Chasing Mavericks en trevlig kille med ett stort hjärta, endast hindrad i livet av en uppväxt som hade kunnat vara enklare.

Chasing Mavericks BLURAYAtt följa Jay i hans livs största utmaning är faktiskt riktigt underhållande och ofta spännande, det är enkelt att fatta tycke för pojken och hans mentor, att följa deras utveckling och de svårigheter de ställs inför. Filmens regissörer har från manus gjort många smarta val för att inte förminska personerna till fördel för tuffa bilder från insidan av vågorna. Oftast är det istället filmat från helikoptrar och vida bilder som visar på den kraft som havet erbjuder. Men även den fara det innebär att ge sig ut. Hotet är överhängande och till skillnad från filmer som Blue Crush så läggs den lekfulla surfingen åt sidan för något allvarligare. Jag tycker att det är attraktivt att titta på, samtidigt som den mer närgångna surfingen också får sin plats i mindre omfattning.

Det jag ställer mig tveksam till runt Chasing Maverick är dock det stora dramat som målas upp, där små problem blir gigantiska och det ofta brister i trovärdigheten. Hela filmen hade kunnat tonas ner ett par hack för att ge en bättre, mindre grandios och mer trovärdig bild av personerna.

Ta sen Gerard Butler, som inte är känd för att vara en modest skådespelare och oftast spelar aggressiva roller som i 300, Machine Gun Preacher, Corolianus samtidigt som han lyckas mindre väl i filmer som The Bounty Hunter, P.S I Love You. Samma problem syns här, där en inbiten actionskådespelare tar sig an rollen som en läxande men godhjärtad mentor. Trots att han förmodligen förberetts väl av de rutinerade regissörerna Michael Apted och Curtis Hanson så klarar han inte av att vara flerdimensionell och det skadar filmen då resterande skådespelare inte alls beter sig på samma sätt. Karaktären blir överdriven och passar inte in förutom när det drabbas samman mot slutet då han istället behövs för att öka på spänningen.

Det finns också ett par avvikande bihandlingar som jag antar är med eftersom det är en biografisk film. Jag hade gärna sett dem utelämnade. Bland annat en personlig tragedi som förvisso ökar publikens emotionella inblandning samt personliga problem runt Jay som är minimala och inte riktigt värda tiden som investeras i dem. Istället hade jag gärna sett ett större omfång av scener med Weston och Elizabeth Shue eftersom Shue som spelar Jays mor verkligen är bra. Men då har jag lite av en förkärlek till henne också. Lika bra att jag erkänner det.

Trots att Chasing Mavericks har slumpar som inte riktigt fungerar så är det en minnesvärd film att ta till sig. Speciellt om du gillar surfing men det är inte ett måste. Berättelsen om Jay Moriarty är värd att ha koll på även om den kan tyckas enkel. Filmens överdrivna sätt att presentera paketet är inte perfekt men ändå underhållande. Att Chasing Mavericks är den bästa surfingfilmen jag sett kanske inte säger så mycket då jag jämför med filmer som Blue Crush och Blue Crush 2. Men det här är en annorlunda film i en grupp som annars är väldigt generisk och oftast uttråkande för den som inte sitter och väntar på HD-bilder från en hjälmkamera inuti vågornas centrum. Det finns speciella filmer som bara innehåller sånt och då är de alltid bättre än en spelfilm. På det sättet hittar Chasing Mavericks helt rätt – för den visar en annan sida av sporten som jag tycker är mycket mer intressant.

INGA KOMMENTARER