Riesen-reklam i filmformat…


Jag tänker på Riesenreklamen där farbrorn med mjuk stämma frågar; ”Men har du inte alltid sagt att de är ingenting för dig?” när jag ser Jane Seymour (Mer känd som Dr. Quinn) i en lite luddigt filtrerad bild efter att jag fått reda på att hon lider av minnesförlust. Det ligger en känsla i luften och den bådar inte gott. Det här vill jag inte se.

Jag lät det rulla på, tittade vidare och förundrades över hur gärna folk ville ha hockeyfrillor förr i tiden. Lika förundrad var jag över hur knepiga val av närbilder tycktes nödvändiga så ofta, så omotiverbart. Förr i tiden gick även Omar Sharif omkring och slängde med sin mustasch, långsamt fram och tillbaka bredvid insvettade läderfåtöljer och luddiga bakgrunder av stränder eller skyskrapor. Det kan omöjligt ha varit bättre förr, i alla fall inte i den här delen av världen.

Catherine Alexander (Jane Seymour) vaknar i ett kloster med minnesförlust. Självklart känner hon sig helt hjälplös och vilse men som tur är kommer den starke och inflytelserike Constantin Demitris (Omar Sharif) till hennes räddning och erbjuder henne hjälp för att komma vidare. Han skickar henne lite snabbt till Amsterdam där hon uppmanas att börja ett nytt liv istället för att försöka minnas triviala ting som hennes faktiska bakgrund. Men hon plågas av hemska mardrömmar och nattsvettningar så hon måste på egen hand försöka ta reda på sanningen om hennes tidigare liv. Trots Amsterdam och allt härligt som hennes beskyddare ordnat. Otacksamt.

Visst låter det Sidney Sheldon, eller vad jag på förhand bestämt tycker en Sidney Sheldon roman borde innehålla eftersom jag inte läst Sheldon. Män med mustascher, minnesförlust, sommarklänningar och intriger utan dess like. Det här är den andra boxen Noble entertainment lassar ut från Sidney Sheldons novell-till-dvd samling och den första missade jag. Men den här kämpade jag mig igenom utan några egentliga permanenta skador. Det kom även flera efter den här lådan men jag har inte fördjupat mig i innehållet eller antalet.

Det är filmat på ett jobbigt tråkigt sätt, luddfiltren träder i kraft så fort Jane Seymour har lite solljus i bakgrunden och alla män har mustasch. (Tror det var tredje gången jag nämner det i den här recensionen…) Händelseförloppet är uppenbart och alldeles för öppet för att bjuda på några starkare spänningsmoment. Ibland så händer det en hel del överaskande saker under de timmar jag tittar – jag låter bli att nämna dessa för att spara dig som läser det här och har filmen i hyllan på väg att se den senare. De är så få att de blir värdefulla.

1991 spelades Catherines dröm in och helt ärligt är det här sånt material som jag tycker vi kan vara utan, spar på miljön och läs om boken istället. Den har säkert mycket mer att erbjuda än den här tråkiga sörjan. Roligt att peka på frisyrerna och småle, hockeyfrillan har väl dött ut tillsammans med jeansshortsen va? Eller har jag fel?

Plus till Noble som satt ihop en fin box och kostat på lite för fanskaran till den här sortens film, som förmodligen är rätt enorm med tanke på hur gigantiskt Sidney Sheldon’s böcker slagit och stått sig under årens gång. För dem som fungerar som mig och inte läser Sheldon är det här helt fel val, investera era pengar i kompostpåsar eller tappa dom på något välbesökt fik istället.

INGA KOMMENTARER