Caliber 9 Packshot DVD

En våldsam och märklig film.


Vi introduceras till Sarah (Nathalie Hauwelle), en prostituerad som lever sina sista minutrar på ett skitigt hotellrumsgolv med blodet rinnandes ur munnen. Senare funnen av en härdad polisveteran som inte ser några möjligheter att lösa mordet, men som blir förvånad över att hitta mordvapnet instoppat i kvinnans mage!

Ungefär samtidigt i så rannsakar den korrumperade stadsplaneraren Yann Moreau (Lauren Collombert) sig själv framför spegeln och konstaterar att han är Frankrikes svar på en medelmåtta som lyckats i livet. På kontoret där han arbetar pågår systematisk förnedring dirigerad av en till synes återfödd Kejsar Nero i borgmästarstolen, väldigt välspelad av Phillipe Bussière som verkligen vet hur man agerar som en schauvinistisk slemtratt. Livet för Yann är ett evigt bockande och bugande och precis som Sarah så har han funderingar på vad han själv som barn hade tyckt om personen de blev.

Som en slump så möts de två, då Sarah genom voodookonster reinkarnerats i samma objekt som tog hennes liv. En pistol, kaliber 9. Hon presenterar sig för Yann (eftersom hon som pistol kan tala telepatiskt) och tillsammans påbörjar de en rensning av ett Frankrike som styrs av den som har mest pengar och de som gladeligen mutas och håller tyst. Jag vet inte hur du ställer dig till det? Men för mig låter det i alla fall tillräckligt märkligt för att jag ska bli intresserad.

Fram till den här punkten, det här mötet, så är Kaliber 9 faktiskt en rätt behaglig och kvick, vitsig och bitsk film som verkligen visar potential. Främst i manusberättandets monologer som verkligen, till en början är mycket bra men även hur de framförs av kompetenta skådespelare som visar sig väldigt trovärdiga.

Problemen hopar sig dock och Jean-Christian Tassy’s benägenhet att använda varje visuellt trick han känner till blir tillsammans med ett jämnt dalande i handlingen rätt jobbigt att ta sig igenom. Kaliber 9’s visuella stil kan jämföras med den där gången man öppnade Adobe Photoshop för första gången och upptäckte filter. Allt skulle provas och visst blev det snyggt, tyckte man, men oftast var det alldeles för mycket. Filmen är fylld till bredden med skakiga handkameror som gör volter, blodstänk på linsen, stillbilder, slowmotion och ja, allt du kan tänka dig faktiskt. Ibland fungerar det väldigt bra, ofta blir det bara rörigt och överdrivet.

Actionmässigt är Kaliber 9 lika tokig som Crank och Lauren Collombert är ju rätt lik Jason Statham också, men idén bakom Kaliber 9 är ju bra mycket mer vansinnig och det är svårt att omfamna det här som något allvarligt. Är du en action-o-holic som inte riktigt bryr dig om vilken riktning en film tar så länge det erbjuds ultravåld så tror jag nog att Kaliber 9 passar som handen i handsken. Suktar du efter samma ultravåld, fast med en trovärdig och hållbar handling så borde du nog skippa den här.

Kaliber 9 bjuder på för mycket av det goda. Ja, det är möjligt. Jag blir påmind om filmer som Rubber (där ett telepatiskt däck mördar folk) och som nämnt, Crank – men även franska Ministern med dess samhällskritik. Det är ett montage av alla de här filmerna som utspelar sig i hundra kilometer i timmen (Crank går i trehundra) där ett evigt effektflörtande och en alldeles för svårhanterlig idé till slut mest bara tråkar ut mig. Det är annorlunda och vågat, förmodligen väldigt svårsålt till investerare och trots att jag inte delar ut något vidare betyg så ångrar jag inte att jag sett Kaliber 9, men det är främst bara för att den är så pass konstig som den är.

INGA KOMMENTARER