Nurse in Cabin Fever

Pandemiskräck som aldrig får någon ordentlig fart.


Eli Roth inledde Cabin Fever-serien med den första filmen, sen var det Ti West’s tur i Cabin Fever 2: Spring Fever. Båda relativt intressanta filmer och språngbrädor för framtida, mer framgångsrika alster från båda regissörer. Kanske en inspiration för Kaare Andrews som nu bestämt sig för att ta samma väg som sina gelikar och göra en tredje fristående film i och med Patient Zero. Synd bara att konceptet är urvattnat och trots att en av hobbitarna från Sagan om Ringen, Sean Astin, skrivit på kontrakt för att vara med – så är det inget annat än en blodsshow utan vettigt innehåll. Språngbrädan har förlorat all spänst i fjädrarna.

blurayHandlingen följer en grupp ungdomar som beger sig ut på outforskat territorium i ett söderhavsparadis för att ställa till med svensexa. Lika snabbt som de ställt upp tältet på stranden och tänt den första jointen börjar det klia intensivt under huden på några av dem. Paradiset de trott sig hittat är egentligen är en avskild plats för forskare som kämpar mot det värsta viruset mänskligheten ställts emot och i samma stund som ungdomarna satte fot på stranden, klev de in i helvetet på jorden.

Cabin Fever 3 är från ett typiskt överlevnadsmanus där lojaliteter utmanas, tunnlar utforskas och överraskningar för karaktärerna inte direkt får publiken att höja på ögonbrynen. Allt i den här filmen är förutbestämt och det enda som får mig att engagera mig, det är den bestämda råheten som blods- och slemscener erbjuder.

Allt från badguys som faller i bitar, köttslamsor som flyger runt i bild, kvinnor i bikini som sliter av varandra hud, hår och kroppsdelar kan få vem som helst att vrida på sig ett halvt varv i soffan och där lyckas Cabin Fever 3 rätt så bra. De fysiska specialeffekterna är klassiskt latex och 3D-animeringarna lyser lyckligtvis med sin frånvaro, det är coolt och klassiskt men inte tillräckligt för att rädda upplevelsen av den här film sett till resten.

För skådespeleriet är urtrist förutom Sean Astin som trots att han fortfarande ser ut som en hobbit lyckas väl med att föra fram sin roll, omringad av mindre begåvade “talanger” som inte bara bjuder på stela repliker utan även några ordentligt minnesvärda “dåliga dödsscener”. Det är kaotiskt roligt ibland men oftast bara pinsamt.

Cabin Fever 3 bjuder inte heller på någon atmosfär likt de tidigare filmernas och Kaare Andrews får nog öva mer innan hans stilistiska drag fulländats. Utan de bästa förutsättningarna är det svårt att få en så linjär film att fungera, så vi får se vad som kommer i framtiden från regissören, kanske blir det en hattrick i framgång, i skuggan av Eli Roth och Ti West. Man kan ju hoppas.

Se den här filmen för den ovanliga råheten och en del roliga scener för den som gillar lite mer extremt material. Allt annat med den tredje installationen av “Stugfeber” är lika roligt som en ordentlig förkylning.