Nu har dom gjort det igen, bröderna Coen.


Burn After Reading är lite enklare att förstå än tidigare Coen-filmer (No country for old men någon?) men har den gemensamma nämnaren i charmen och perfekta blandningen av huvudroller. Historien är en röra som inte ens federala myndigheter förstår sig på och den innefattar CIA-analytiker, Ryska konsulatet, Hardbodies gympersonal, livvakter, internetdatare och så vidare. En enda stor men förståelig röra. Vad filmen handlar om är inte det mest intressanta utan historieberättandet är det jag lägger mest tyngd på.

Bröderna Coen har många gånger tidigare bevisat att de med relativt enkla medel och lite effektsökeri kan berätta en historia som blir både spännande och rolig. Det behövs ingen Jackie Chan eller Owen Wilson och istället får vi en Brad Pitt som tillsammans med Frances McDormand, George Clooney, Tilda Swinton och John Malkovich gör ett ytterst bra jobb. Speciellt förtjust är jag i Frances McDormand som jag faktiskt inte sett till sen hennes medverkan i Fargo, också det en Coenfilm.

Berättarsättet är likt tidigare filmer, det är inte direkt ett högt tempo utan allt får sin tid och rollernas karaktär får plats och jag får en ordentlig insyn i tankesätt och små detaljer som ofta inte fått utrymme i andra filmer, det ger ett extra djup och ett engagemang från min sida som jag inte trodde skulle bli av i den här lättsamt presenterade filmen. Burn after reading är en av Coenbrödernas bättre filmer tycker jag, eventuellt lite påverkad av att det är den senaste, jag kommer säkerligen säga samma sak om nästa film dessa två genier skickar ut mot oss. Coen är stora, kanske störst. Burn after reading är en jättebra film som jag tycker alla ska se på en gång, nu. Direkt.

INGA KOMMENTARER