Simon Pegg & Andy Serkins

En småsjuk liten komedi med glimten i ögat.


Simon Pegg gör sin roligaste roll sen länge när han tillsammans med Andy Serkins tillgodoser behovet av nyligen avlidna kroppar till Skottlands medicinska pionjärer. Det är 1820-tal i Edinburgh och dimman ligger tät över höglanden. I staden hankar sig Burke & Hare (Båda William i förnamn) fram genom småaffärer som mest handlar om att inhandla öl för egen konsumtion. Hare’s fru driver ett litet hyresetablissemang där en av hyresgästerna plötsligt avlider. Kroppen måste ta vägen någonstans och varför inte försöka tjäna en hacka på den?

Tanken slår ut väl och helt plötsligt sitter Burke och Hare med lite pengar på fickan, deras nya klientel söker alltid nya objekt och nu blir frågan. Var kan de få tag i fler fräscha lik?

Burke & HareSimon Pegg är en skådespelare som sällan gör mig besviken trots sitt lite smådumma och falskt eftertänksamma sätt. Han gör ofta samma typ av roll och har gjort så sen Shaun of the dead där han rymde från de odöda på väg mot krogen The winchester. Sen dess har det blivit några större succeér med Paul och genom sin röst via Sid från Ice age och det har ju varit trevligt, nu får han dock göra sin typiska roll rättivsa igen med ett tafatt handlande som i likhet med Mr. Bean är väldigt svårt att ogilla.

Till hjälp och som största drivkraft i Burke & Hare har Pegg fått med sig Andy Serkins (mer känd som Gollum i Sagan om ringenfilmerna vid det här laget) som bevisar att han inte bara är duktig på fysiskt skådespel för animationer utan också klarar av lite roligare roller. Vilket han i och för sig bevisat om och om igen med ett digert förflutet inom ”branschen”. Och bakom varje framgångsrik man står som bekant en kvinna och den här gången är det Jessica Hynes och Isla Fisher som står för de båda männens motivation. Båda komiskt inskrivna för att skapa lite extra drivkraft i en film som utan sina ledstjärnor nog skulle sakna mycket charm.

Burke & Hare erbjuder inget superextraordinärt som inte setts förut men är en härlig mix av svart komedi och tafatt romantik. 1820-talets Skottland är övertygande både i kostymeri och miljöer, det är väldigt lätt att tycka om de mörka gränderna som påminner om både Sherlock Holmes och Jack uppskäraren, de stora buffliga kostymerna på männen och de nättare kreationerna på kvinnorna tillsammans med en ström av teknisk utveckling och forskningen inom det anatomiska området som från den tiden inte kan beskrivas som något annat än morbid på gränsen till galen.

John Landis (som regisserade Blues brothers och därmed är en superhjälte) står för regin i Burke & Hare och det är med en bra känsla för vad som fungerar han pekat och pratat Pegg och Serkins i rätt riktning. Det är typiska roller för skådespelarna och vi får det som förväntas, det roligaste med Burke och Hare är den ibland nattsvarta humorn som får mig att vrida lite i soffan. Det är på gränsen och kan inte rekommenderas som en familjekomedi. Låt barnen slippa mardrömmarna.

Jag blir även glad över att se Christopher Lee skymta förbi i en minimal roll tillsammans med en mix av kändisar som Tom Wilkinson, Tim Curry, David Schofield, Hugh Bonneville som också finns med för att skapa en stjärnglans i ett mörkt Skottland. Landet som då tog den medicinska läran framåt med all hjälp av klåparna William Burke och William Hare!

INGA KOMMENTARER