Brottsplats: Lyon DVD

Stenhårt om Lyon-ligan.


Baserat på den sanna historien om ett gäng tjugoåriga småtjuvar som drogs in i den franska organiserade brottsligheten. En obarmhärtig värld där man bara får en chans, och ibland får man inte ens det.

Edmond Vidal och Serge Suttel gick från att stjäla en låda körsbär till att bli hårdnackade brottslingar involverade i några av Frankrikes fräckaste kupper. Deras specialitet var att råna bank- och postkontor, berömmelsen visade sig genom feta tidningsrubriker. Gänget blev snabbt ett brödraskap men splittrades då polisen hann ikapp dem. De två vännerna tappade kontakten efter att de båda dömts till omfattande fängelsestraff och hela tretton år passerade. Tills dagen då Serge återvände, för att återigen gripas av polisen.

Edmond arrangerar en riskfylld fritagning så snart han får höra talas om Serges återkomst. Han har inget val utan är bunden av lojalitet. Till skillnad från Serge så har Edmond valt den smala vägen, alla vet att inte bråka med honom och han håller sig på sin kant för att undvika våldsamheter. Nu ställs han återigen inför sitt förflutna och en enorm utmaning då han för Serges skull tvingas förändra sitt liv. Men hur mycket kan han offra för sin vän? Och vad är värt att offra?

Ex-polisen och regissören Olivier Marchal har en god insyn i hur världen såg ut då Brottsplats: Lyon ska ha utspelat sig och det vittnar resultatet om. Det är å ena sidan en historisk handling där gänget byggs upp, deras lojaliteter skapas och de ställs ensamma mot världen. Å andra sidan är det en nutida mer reflexiv kedja händelser som länkas tillbaka i tiden genom flashbacks och längre scener, där Edmond (Gérard Lanvin) tvingas tillbaka in i den värld han delvis lämnat bakom sig. Det nutida är där handlingen drivs, men utan det historiska hade det varit andefattigt.

Brottsplats: Lyon är rakt på sak och en våldsam film tagen direkt från mentaliteten som organiserad brottslighet innebär, där de som medverkar i brott, kupper och mord är sociopatiskt lagda karaktärer och inte romantiska antihjältar. Även om de är enkla att fatta tycke för. Utmaningen kring lojaliteter, det gamla mot det nya är starkt porträtterat och frågorna som ställs får personliga svar. Det är något av en påtvingad identitetskris, en medelålderspanik manifesterad i våld och obehagligheter.

Stilen är genomgående lika rå som personerna vi följer och det är omöjligt att inte dras in i det höga tempot filmen presenterar. Det händer någonting hela tiden och det är så välspelat att jag tror mig se de verkliga karaktärerna. Lanvin som leder filmen är grymt bra och gentemot den ungefär jämnårige Tchéky Karyo (som Serge) skapas en intensiv stämning. Alla biroller och den yngre presentationen av Edmond (av Dimitri Storoge) är lika bra de och de behövs då filmen har flera viktiga sidospår som tas väl om hand och verkligen stärker filmens karaktär.

Att Brottsplats: Lyon är baserad på verkliga händelser är ju egentligen skrämmande och att idolisera filmens huvudroll är problematiskt. Men det är precis det som händer, flörten lyckas, jag börjar gilla en våldsam brottsling och jag sympatiserar med honom. Precis som man sympatiserar med gangstrarna i Gudfadern. Det hjälper att polisväsendet konstigt nog är väldigt rått porträtterade, nästan värre än skurkarna (eftersom regissören är ex-polis) och det enda som saknas dem är en fullt utrustad tortyrkammare. Det är lite märkligt, men jag köper det.

Hela den här filmen tog mig på sängen ordentligt då jag inte hade förväntat mig något liknande. Den är smart berättad, händelserik, osentimental, våldsam och oförlåtande. Karaktärerna är en utmaning att tolka och skådespelet är smått fantastiskt. Trots att stora delar av filmen består av återblickar så är det lätt att hänga med, filmens historia är svepande lång och det är intressant att lära sig samtidigt som actionthrillern verkligen fungerar precis som den ska. En film jag rekommenderar varmt.

INGA KOMMENTARER