Sofia Helin & Kim Bodnia i Bron

En riktig kanonserie!


När en kvinna hittas död på Öresundsbron, precis på gränsen mellan Sverige och Danmark så sätts ett provisoriskt samarbete upp för att reda ut vad som till en början tycks vara ett enskilt mord. Men kort efter att utredningen inletts så visar det sig att den mördade kvinnan bara är början på en lång rad händelser som kommer skaka grunder och värderingar rejält i både Sverige och Danmark. De två poliserna Saga Norén (Sofia Helin) och Martin Rohde (Kim Bodnia) ställs inför sin allra svåraste uppgift någonsin när de tvingas in i ett spel de inte själva kontrollerar, men måste delta i för att kunna komma närmre gripandet av det som torde vara södra Sverige och västra Danmarks farligaste hot mot friden någonsin!

Hans Rosenfeldt (som nog många känner igen som programledare i Parlamentet från förr?) har tillsammans med Måns Mårlind och Björn Stein här lyckats skapa en intensiv och spännnade första säsong (kommer det fler?) på tio avsnitt och drygt tio timmar. Det är sällan det sker att varje avsnitt får en sådan jämn fördelning drivande handling, spänning och personliga utvecklingar hos rollerna som du kan se i Bron. Färgad med 00-talets gråblåa färgschema och fylld av intressanta bihistorier och vågade chansningar i huvudrollernas excentriska och ibland svåromtyckliga karaktärsdrag.

Bron / BroenKim Bodnia och Sofia Helin skapar tillsammans ett härligt radarpar som det bara blir mer och mer intressant att få lära känna. Helin, som Saga är den största chansningen med som ett opersonligt porträtt då rollen inte belönats med empati eller förståelse för det outtalade i vardagen. Hon rör sig och beter sig ibland som en robot, vilket till en början verkar väldigt konstigt och irriterar men till slut blir en del av serien och då mycket enklare att ta emot. Hennes okunnighet i mänsklig samvaro vägs upp av Martin Rohde (Bodnia) som har mer kärlek att ge än det finns kvinnor som kan ta emot. Han är ingen extrem, men hans karaktärsdrag och lusta inverkar stort på seriens övergripande handling.

I några mindre roller ser vi även till Magnus Krepper (Kommissarie Winter bl.a) och Dag Malmberg, Puk Sharbau och Sarah Boberg och deras insatser är lika starka som huvudrollernas men i limiterad utsträckning. Störst inverkan utifrån har en yngre förmåga, Emil Birk Hartmann vars inblandning ökar ju längre serien går. Mixen av sidoberättelser är grymt bra och det mesta vävs samman antingen i separata avsnitt eller till den stora helheten, att som manusförfattare hålla reda på alla trådar som ligger lösa måste ha varit ett tufft jobb, men slutresultatet visar att det verkligen var värt det!

För Bron är spännande och engagerande, det är svårt att slita sig trots den långa speltiden. Intensiteten i relationerna mellan länderna, hemma vs. Jobbet, kollegorna och allt annat plus fallet ökar gradvis i alldeles lagom takt. Det finns alltid något att få reda på och så snart vi vet så presenteras något nytt. Avsnitten är länkade och behandlar olika personer olika mycket för att kunna leverera väldigt mycket mot slutet, ett slut som verkligen tar det dramatiska ett snäpp längre än vad som tidigare setts i de föregående avsnitten. Bron är helt enkelt en serie som fungerar från allra första början till dess att den sista bildrutan passerat. Det finns något för alla att titta på, vare sig du är Öresundsbro-fantast (många fina bilder) eller bara ett fan av duktigt välgjorda crime-serier.

Till en början var jag skeptisk till serien, tyckte den såg rätt trist och beskedlig ut. Men, som den här recensionen och mitt betyg avslöjar så erkänner jag mig ha haft fel. Bron är en av de bästa serierna (med svenskinblandning) som sett ljuset någonsin och missar du det här baserat på ungefär samma tankar som jag hade så felbedömer du serien helt. Ta chansen, investera en massa tid och följ Saga och Martin genom en väldigt givande serie som utspelar sig runt gränsen och i både Sverige och Danmark. Du kommer inte ångra dig.

INGA KOMMENTARER