Paul Walker i Brick Mansions

Paul Walkers sista film är sådär, inget mer.


Brick Mansions är en parkour- och freerunningfylld actionfilm där fart och fläkt ställts framför en vettig handling. Tyvärr är den inte ett värdigt avsked till Paul Walker, som ju gick bort sent under 2013.

I filmen befinner vi oss i Detroit och året är 2018, alltså inte väldigt långt in i framtiden. Trots det så har världen förändrats en hel del och mitt i Detroit har det oönskade området Brick Mansions formats. Runt Brick Mansions har staden låtit bygga höga murar, vilket gett en bra grogrund för gangsters som Tremaine (RZA) vars makt vuxit sig så stor att borgmästaren i Detroit börjar bli orolig.

Brick Mansions BlurayI ett försök att stävja brottsligheten skickas undercoverpolisen Damien Collier (Paul Walker) in i Brick Mansions tillsammans med den streetsmarte parkourexperten Lino, (David Belle) som har ett par fjädrar oplockade med Tremaine. Snart visar det sig att de hamnat mitt i ett högexplosivt spel, där de själva måste bekämpa Tremaine och rädda Detroit från en stundande undergång.

Action! Action! Action! Regissören Camille Delamarre måste ha blivit hes av att skrika action till inspelningen av Brick Mansions. Inte nödvändigtvis för att det här är en film många tagningar, men för att det verkar vara den enda anledningen till att den här filmen existerar. För att få smälla bomber, bjuda på klyschiga karaktärer och leka kull i övertygande miljöer som visar på en nedgången och dekadent slum.

Delvis kan jag hurra åt hur sömlöst det är när David Belle gång på gång hoppar genom minimala öppningar och när han tar med sig en stege från ett hustak och använder den för att hoppa ner från nästa innan han krossar en ruta, springer genom en lägenhet på 0.4 sekunder för att sen friskt hoppa genom ett fönster på andra sidan byggnaden. Det går med en rasande fart är inledningsvis väldigt uppfriskande och hoppingivande för att det här kommer bli festligare än jag trott.

Men all parkour är inte tillräckligt för att hålla igång tempot hela vägen och när David Belle äntligen stannat, druckit lite Gatorade och torkat svetten från pannan så är det dags för dialog. Hemsk, onaturlig dialog. Då känner jag att Brick Mansions hellre hade fått vara en parkourmix på Youtube ackompanjerad av 009 Sound Systems Dreamscape. (Också känd som The Youtube Anthem) För det finns knappt en fungerande scen som innehåller någon form av övertygande muntliga uttryck.

Walker är esset i rockärmen och hans medverkan gör Brick Mansions om inte mycket men åtminstonde lite bättre. Om det är för att han är duktig eller för att resterande inte är det låter jag vara osagt, men han förmår i alla fall att göra en tråkig film till något bitvis underhållande och ibland halvt trovärdig.

Camille Delamarre lyckas få ihop parkour, skottlossningar och biljakter på ett övertygande och fartfyllt sätt i actionscenerna men tappar däremot allt i de torftiga mellanspelen. Mycket av Brick Mansions går också förlorat i att filmen är rätt konstigt byggd med mediokert berättande av flera substanslösa bihistorier. Utvecklingen av karaktärerna misslyckas också, förutom en överraskning, som helt ärligt både är förvånande och en besvikelse. Nämner inte vem det handlar om, för jag vill ju inte förstöra för dig som ändå tänkt titta.