Bratz girlz r...

Bratz girlz really rock

Bratz girlz really rock

Ready, set, Rock?


Min faktiska kunskap kring Bratz sträcker sig inte längre än en helt enorm affisch jag såg på Toy’s R Us en gång i tiden då lanseringen var i full gång, kan inte minnas hur länge sen det här var men det känns som i alla fall flera år. Har vissa minnesbilder att det var en relativt het debatt kring vilka budskap de här flickorna skickade ut till döttrar i hela världen men den engagerade jag mig inte i heller så hur omfattande den var har jag inte heller någon koll på. Så min utgångspunkt blev kanske aningen skev och förutfattad när jag skulle recensera Bratz really rockz (BRR) då mina tankar kring det hela var att något inte riktigt var helylle med det här.

På sätt och vis var mina förutfattade tankar befogade då den här filmen är väldigt fokuserad på att alla ska vara snygga. Näsorna är nästintill osynliga och lika spetsiga som Kleopatras, flickornas midjor är trådsmala och timglasfigurerna slutar aldrig dyka upp på tvskärmen. Stora ögon och större läppar bygger en krympt Angelina Jolie-look för småtjejer att sträva efter och jag inser ganska snart varför den debatt som jag anar att jag kommit ihåg kan ha uppstått, det är väldigt konstigt att den inte fortsatt högljutt.

Bratz Really Rockz är en timme och nitton minuter superkoncentrerat skräp, osynkade dialoger som skulle kunna vara skrivna av världens tråkigaste människa. Animeringarna känns gamla och skulle passa bättre i ett tv-spel från 90-talet och till det här bjuds vi på den sunkiga handlingen där Bratztjejerna är på läger i Camp Sunshine där det nalkas talangjakt. Deras initiella idé är att spela som grupp men efter att alla på olika håll fått tips om att köra solo börjar flickorna fundera på om inte det vore det bästa trots allt.

En otroligt krystad och tom story som förs framåt sakta och knappt klarar av att överleva strax över timmens speltid. Ytterligare hjälps inte filmen av att varje mening som uttalas är osynkad med karaktärernas läpprörelser på ett sånt uppenbart sätt att det inte går att bortse ifrån det. De svenska rösterna är inte heller de övertygande utan allt tal tycks inläst utan att någon ens sett filmen (kanske är det så det fungerar i såna här produktioner?) och det blir minut efter minut mer och mer pinsamt.

Jag har svårt att förstå hur den tilltänkta publiken till den här filmen skulle kunna ha överseende med den dåliga standarden och den trista storyn, och det återstår väl att se om de har det… Förhoppningsvis inte – det här behövs inte i någons filmsamling…

SF står för utgivningen i Sverige och dvd’n är hyfsad med ett ok stereospår och tillika ok bildkvalité, jag förväntar mig inte mycket till såna här filmer och endast därför slipper du läsa mer gnäll. Extramaterialet uteblir av förståeliga skäl då det finns ytterst lite att fördjupa sig i för den som skulle vilja detta.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)