Tjejerna i Blue Crush

Sämre än sin föregångare, det borde väl säga allt…


Ungefär som den första filmen (som inte verkar ha något mer gemensamt med sin uppföljare än att det handlar om kvinnliga surfare) så ligger ”Blue crush 2” ganska nära Baywatch blandat med de där ungdomsserierna som går på Barnkanalen kvalitetsmässigt. Skillnaden är väl att ”Blue crush” hade en dramatiskt lutande handling och var duktigt snyggt filmad under surfingscenerna. Det var bilderna som gjorde den måttligt sevärd.

Nu har 2:an släppts på dvd och den ser inte alls lika bra ut i vattnet, det finns inte med någon bild som får mig att hålla andan liknande de som fanns i den första filmen. Den har mycket sämre surffoto, men också marginellt sämre skådespelare. Den enda egentliga fördelen med en uppföljare är de vackra Sydafrikanska strandlandskapen med synfält ut över vattnet, vilket är knepigt då mycket av ”Blue crush 2” utspelas i just det vattnet. Vi får stå kvar på stranden…

Blue crush 2Den äventyrslystna och familjärt svultna Dana (Sasha Jackson) tar beslutet att följa i sin mors fotspår eftersom hennes pappa inte visar henne någon förståelse. Hon hävdar sig vara en ”fri själ” som inte vill plugga på Cornell utan hellre söker marinbiologprogrammet, surfar och ramlar runt i korta shorts. Och innan hon tar något beslut kring sitt liv måste hon göra sin resa för att lära känna sin mor bättre, då hon gick bort när Dana var blott fem år ung.

Hon tar således och sätter sig på planet ner till Sydafrika, där världens hetaste surfplatser finns, och det blir en resa som kommer bekanta henne med det oskyddade livet utanför pappas läderplånboks räckvidder. Den spirituellt lagda handlingen kring Sasha där hon beger sig på en odyssé i Sydafrika med sin nyfunna vän Pushy (Elizabeth Mathis) skulle kunna jämföras med en person som lär sig knyta skorna. Bra för den som lär sig, men varför skulle jag vilja se det?

Sasha stöter på en mängd anonyma människor på sin resa där bara fyra stycken får lite plats i filmmakarnas manus, förmodligen beror det här på alla roliga grejer som skådespelarna fick testa under inspelningen. Bungee jumping, surfning och ”hopp från hög bro” bland annat. Det kan inte ha funnits mycket tid till ett ärligt försök mot proffsigt skådespelande när landet och kulturen erbjöd så mycket att titta och känna på. Sen skulle ju alla surfningsscener spelas in och eftersom skådespelarna gjorde mycket av det här arbetet själv, så tog det extra lång tid. Alla dessa tidsödande produktionsbitar som måste ha tagit en dag för varje ”event” är grejer som syns i filmen under väldigt korta stunder, förutom surfscenerna, som ändå alltid blev bäst med bodydoubles. Alltså var det helt meningslöst för filmen, men roligt för teamet, ja förutom att det gör alla de montage som så smidigt används för att förflytta handlingen framåt i tiden relativt snygga.

”Blue crush 2” är en sämre imitation av sin föregångare. Helt utan någon substantiell handling eller kompetenta skådespelare som hade kunnat avhjälpa alla de trista replikskiften som får mina nackhår att resa sig om och om igen. Sasha’s anledning att följa sin mor är en ganska trevlig idé med många möjligheter att bli en feelgoodhistoria av rang, men slarvas bort bland alla bikinimodeller, de stereotypa rollerna med tillhörande minimala utvecklingar, det dåliga skådespelet och försöken att återskapa det visuella som drog publik till den första filmen. Att Sydafrika är ett vackert land råder det inga tvivel om och att ”Blue crush 2” tar tillvara på det är den enda fördelen filmen äger. Elefanter, landskap och till viss del stadsmiljöerna syns alla till, för att ändå inte skapa någon egentlig anledning till varför man ska se den här filmen.

Är du surfare eller bara gillar surfkulturen generellt så finns det säkert något att hämta här. Då menar jag inte att surfare har en sämre filmsmak, tvärtom så är ju varje film som riktar sig mot en viss intressegrupp alltid intressant för just den gruppen, annars vore det en ganska ointresserad intressegrupp. ”Blue crush 2” ser bra ut utan att bräcka någon annan film, och det är den enda anledningen till att titta om det nu måste tittas. I övrigt så är det bara ett mishmash av unga människor som har roligt framför kameran, precis som vilken hemvideo som helst, filmat med en stabilare kamera och en budget.

Den första filmen var långt ifrån ett mästerverk men den såg bättre ut än sin sena uppföljare, så istället för att plåga dig själv igenom den sämre filmen – leta rätt på ”originalet”.

Litet plus i kanten för en snygg utgåva bildmässigt och för extramaterialet, där både surfingen, Sydafrika och en alternativ (väldigt sentimental men bättre) öppningsscen samt en hel del mer finns med att gå igenom. Också ett detaljerat kommentarspår som gör filmen lite roligare att titta på faktiskt.

INGA KOMMENTARER