Black Butterflies om Ingrid Jonker

Trist om Ingrid Jonker.


Ingrid Jonker var en ung poet som levde i Sydafrika och det här är filmen om hennes vilda och väldigt korta liv. Från barnsben då hennes biologiska fader tog hand om henne och en syster till den dystra dagen då hon bestämde sig för att uppgivet vandra ut i havet utan att säga farväl. Plågad av promiskuöst leverne, dåligt föräldraskap, förvirring mitt i ett Sydafrika plågat av apartheid blev Ingrid Jonkers som sagt kort, ändå hann hon med att uppfylla några av sina drömmar. I Black butterflies får du bekanta dig ytligt med kvinnan vars dikt “Barnet som sköts ihjäl av soldater vid Nyanga” efter hennes död lästes upp av självaste Nelson Mandela.

Black butterflies är en film som riktar sig till dig som gillar poesi i paparazziformat. Ingrid Jonker var en kontroversiell kvinna i ett strikt regulerat klimat och hennes liv kantades av obskyra möten, sex och osämja med vänner och familj. Främst stod kampen för Jonker i att vinna gillandet från sin konventionelle far (Rutger Hauer), som även satt i censurnämnden och var en högt uppsatt personlighet i det dåvarande styret. Givetvis gick deras livsstilar emot varandra, men Jonker (Carice Van Houten) gav inte upp förrän hon gjorde det för gott. Det är det samspelet, eller motspelet mellan Van Houten och Hauer som borgar för de starkaste scenerna, båda generellt sett väldigt starka genom hela filmen också.

Black butterfliesFörutom kampen mellan dotter och fader så är det väldigt få saker i Black butterflies som intresserar mig. För det första så är jag inte bekant med Ingrid Jonker sen tidigare och hennes livshistoria, som är rätt tom på storartade händelser sorteras lätt bort som oväsentlig. Att jag inte heller får några poetiska vibbar av själva filmen gör mig ännu mer uttråkad. Alla de relationer som Jonker skapar och river ner tycks ha berott i stort sett på hennes egna hjärnspöken, varför det här sker berörs med sån försiktighet att det kan missas om du nyser eller hostar för högt vid fel tillfälle. Hela filmen känns poänglös och feg, förutom i de sexuella relationerna och i vissa fall då dikter omfamnas av vad som sker i bild. De viktigaste verken vävs in i filmen, men likaså där på ett väldigt distanstagande sätt, opersonligt i bästa fall… Jag kopplar aldrig med Ingrid Jonker och hennes livshistoria känns på det stora hela som ett evigt gnäll vilkets anledning jag aldrig får fördjupa mig i.

Kanske fungerar Black butterflies för dig som är mer påläst, eller för dig som vill veta mer om en i sig själv intressant poet. Men om du funderar på om det här är ett drama som är sevärt i sig själv så kan jag bestämt säga nej, det är det inte. Alldeles för drivet kring vad Jonker gjorde med alldeles för lite svar kring varför. Black butterflies är en fin film som erbjuder snyggt foto och riktigt bra skådespel av Van Houten och Rutger Hauer främst, men det är ändå en film jag skulle välja bort varje gång.

INGA KOMMENTARER