Danny Trejo i The Bill Collector

Åker snålskjuts på Danny Trejo’s popularitet. Är rent skräp.


Fodralet till The Bill Collector skyltar med Danny Trejo i full mustasch, grym med ett par ordentliga pickadoller. Det är rakt av falsk marknadsföring. För Trejo (som är den jag hoppades på i den här filmen) är inte med i bild mer än drygt tio minuter och då iklädd ett mindre imponerande läppbuskage. Istället får jag spendera 92 minuter i sällskap av en sliskig karl med samma namn som en framgångsrik musiker, Gary Moore, då han i en buskis-aktig plan lurar ett gäng arbetslösa stackare att dra ihop de pengar han är skyldig maffian.

Det här är en film som går på tomgång gällande trovärdighet från allra första början. Chefen till indrivarföretaget där Lorenzo (Moore) arbetar vill ta semester och lämnar honom ansvarig för verksamheten. Direkt tar sig Lorenzo friheten att sätta upp en kupp för att skaka fram de pengar han är skyldig maffian genom att rea ut gamla skulder för att snabbt få in pengar. …och det är ungefär det den här filmen går ut på.

The Bill Collector DVDLorenzos personliga utveckling och läxan han ska få lära sig av att utnyttja andra ges ungefär fem minuter, Danny Trejo får tio och resterande tid så sitter jag och irriterar mig över hur otrevligt dåligt allt är med The Bill Collector. Försök till ett par bihistorier görs men det är taffligt skrivet och det tar nästan hela speltiden för att komma fram till hur Lorenzos “geniala” plan ska fungera. Skådespelet är uselt och svagt regisserat i enformiga miljöer, det är lika personligt som att bjuda gäster på dåligt tillrett snabbkaffe.

Den enda anledningen till att röra vid den här skräpfilmen är för Danny Trejo, för även om han knappt är med i filmen och när han väl är det agerar stabilt som ett korthus så är det Danny Trejo. De futtiga scener han är med så går det att tolerera skräpet, resten är bara riktigt dåligt, långdraget och tråkigt. Undvik – om du inte som mig faller för marknadsföringstricket.

INGA KOMMENTARER