Olivia Wilde och Sam Rockwell i Better Living Trough Chemistry

En apotekares liv är inte nödvändigtvis en tristess.


När Doug Varney äntligen har fått ta över ägarskapet på apoteket Bishop’s i en typisk amerikansk småstad borde hans liv ha nått en ny höjdpunkt. Han är gift, har en son i tonåren och livet borde flyta på, som en flotte i en flod av mellanmjölk, men det gör det inte. För Doug (Sam Rockwell) är uttråkad och less på alla rutiner. Han har tröttnat på att lyda sin dominerande fru Kara (Michelle Monaghan) och hans sons skolgång hotas av ett antal märkliga händelser. Ljuset i tunneln för Doug är älskarinnan Elizabeth (Olivia Wilde) med vilken han har inlett ett brett experimenterande med både droger och sex. Ett farligt tillägg i det eviga livspusslet där alla bitar ser ut att passa, men ingen egentligen gör det.

Better Living Trough Chemistry BLURAYBetter Living Trough Chemistry är en debutfilm från två doldisar i Hollywood som varit med och skrivit många manus i förproduktionsstadiet men aldrig riktigt slagit igenom eller kanske fått den uppmärksamhet de förtjänar. (Geoff Moore & David Posamentier) Med den här filmen är det dags att visa musklerna genom att låta en vit medelålders man leva ut lite fantasier. Hmmm… ja, det låter rätt mossigt och det är det väl, men den här filmen är ändå rätt rolig vilket jag helt och hållet tillskriver Sam Rockwell, då han gör en grym huvudroll både som hunsad apotekare och den vildare rock-apotekaren som gömt sig under labrocken alldeles för länge.

Filmen tar aldrig några störra initiativ till att bli mer än en tjuvtitt bakom kulisserna till vad som kan ske bland övre medelklassen och även om Moore & Posamentiers manus är smart och lagom uppfinningsrikt så är det också lite fegt och konfliktundvikande. Det flyter på utan några större konfrontationer och det är slumpen som bestämmer vem som ska stå till svars för allt när det väl är slut. Sam Rockwell gör i stort sett hela upplevelsen och sättet han agerar är riktigt bra. I de övriga rollerna är det ingen som överraskar förutom möjligen Jane Fonda med sin berättarröst och en liten cameo, hon svär mer än jag trodde att hon kunde – lite chockerande men ingen betygshöjare.

Ska duon Moore och Posamentier ta sig längre än direkt-till-dvd med sina kommande filmer (som de verkar göra tillsammans enligt IMDB) så får de ta tag i konflikthanteringen och skapa lite ordentlig dramatik. Better Living Trough Chemistry är en flummigt rolig film bitvis men den lämnare en starkare eftersmak av vanilj än amfetamin.