Bäst Före

Griniga gamla gubbar, på svenska, på finlandsbåten.


Bosse, Lennart och Anders är kompisarna som rör sig mot pensionsålder och alla krämpor och problem som det kan innebära. Bosse, nyskild och nypensionerad är lite osäker på vad livet egentligen gått ut på. Lennart, charmören som gillar spelet men inte nödvändigtvis bedrar sin fru får ett tråkigt besked hos läkaren och sist men inte minst Anders. Sjukpensionerad självutnämnd tv-guru i full färd med att pitcha sitt tv-format som ingen tv-kanal verkar intresserad av, trots den självsäljande titeln “Vem vill bli Ingenjör?”…

Tillsammans håller de ihop sen länge, bitska och råa i tonen men ändå gladare tillsammans än allena. Och en dag när de äntligen vinner en mindre summa pengar på travet bestäms det att en klassisk färjekryssning Finland tur och retur är rätt sätt att fira. Det blir en resa som ska erbjuda minnen för livet och för Bosse en nystart, då han återser sin gamla flamma från sextiotalets vildare dagar, Anna (Ewa Fröling) och inser han nog inte riktigt är nöjd med var han befinner sig i livet.

Bäst Före DVDKjell Berglund, Brasse Brännström och Göran Ragnerstam står framför kameran som de svenska motsvarigheten på “Griniga Gamla Gubbar” när svenske veteranregissören Mats Arehn riktar kamerna och ger instruktioner. Resultatet är både roligt och involverande med bara ett fåtal slumpar i tempot som hade kunnat vara bättre. De tre huvudrollerna är kanonbra spelade även om det är typiska roller för alla tre huvudrollsinnehavare. Kjell Bergqvist (Lennart) är överlägsen och mopsigt självsäker, Brasse Brännström (Bosse) kuvad, snäll och den som ska resa sig stark och självsäker och sen Ragnerstam, en snicksnackare som med Ragnerstams sätt att prata snabbt osammanhängande verkligen blir en nagel i ögat både för sina vänner och publiken. (På ett konstruktivt sätt.)

Manuset av Ulf Kvensler (som skrivit för Irene Huss, Kvarteret Skatan, Bröderna Karlsson med flera) är jordnära och ofta roligt. Bäst Före känns rätt likt vad jag skulle förväntat mig av en dokumentär från en Finlandsbåt. Men inte likt dokusåpan Färjan, utan bättre och mer mänskligt, mindre party och idiotier. De mindre trovärdiga bitarna omfattar en aningen elakartad typ av baktaleri som jag inte riktigt köper, det är tydligt med för att skapa konflikter men det är aningen vilt även för så dåliga “bästa kompisar” som de vi möter.

Jag vet inte om svensk film håller på att bli bättre generellt eller om min tolerans för våra inhemska produktioner ökat. Men Ahrens film tar trots sin lättsamhet poäng både genom att göra mig glad och engagerad. Mycket beror det på fokuset som ligger på Brasse Brännström som alltid varit lite av en favorit sen barndomen (Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter). Att se honom växa i rollen som Bosse är riktigt trevligt och jag kommer sannolikt att se om filmen för den personliga resan.

Bäst Före är en sevärd svensk film som ger några leenden och tar tillvara på mycket av det som det innebär att bli äldre. Att inte riktigt hänga med och vara ofrivilligt pinsam trots att det satsas hundra procent. Den håller sig borta från de billigaste skämten och har en romantisk twist som slutligen tar oss ut i Europa på en hjärtevärmande resa. Jag är positivt överraskad men reserverar mig inför ett högre betyg än en trea, även om den trean lutar åt det starkare.

INGA KOMMENTARER