Bamse och världsmästaren i elakhet

Barnen blev som trollbundna!


För att inleda recensionen av Bamse-ensemblens nya dvd inspelad på Intiman tänkte jag ge dig en liten insyn i min dotters upplevelse, vilket jag kan göra rätt så snabbt. Hoppas jag.

Först när kuvertet öppnades så bredde ett stort leende ut sig i hennes ansikte och det bestämdes att det här måste vi titta på omdelbart. Det fanns inga alternativ och vi hoppade direkt in i vad hon trodde var en tecknad Bamsefilm, vilket det ju inte är. Besvikelsen suddade ut entusiasmen medan jag förklarade att det är teater och fortfarande Bamse, men på ett annat sätt …vilket hon till min stora glädje lyssnade till. När hon sen såg Kalle Rydberg sittandes på huk med kanintänder och darriga ben i rollen som den rädde kaninen Lille Skutt så försvann hon in i berättelsen och kom bara ut för att fråga kring sådant hon inte förstod direkt själv.

Bamse och världsmästaren i elakhet är en förtrollande upplevelse och inte bara för min dotter utan även för mig. Det här är första gången jag följt med de tre omaka djuren Skalman, Lille Skutt och Bamse på äventyr sen jag var ett barn. Och det är glädjande att se Rune Andréasson’s karaktärer komma till liv på scenen. Skalman med sin mat-och-sov-klocka utmärkt förverkligad av Måns Nathanaelson (som även tar för sig och gör fler roller), Bamses starka, snälla karaktär i Johan Gustavsson’s kroppspråk och Lille Skutt som sagt av Kalle Rydberg som är en väldigt spänstig och varierande scenskådespelare.

Bamse med vänner ställs emot den listige och slugt elake räven Reinard som planerar att förstena sin snälle motpart med ett helt outtalbart Baksiliksekliksir (Basiliskelixir, se föreställningen så förstår du). Med Bamse ur spel skulle Reinard och hans kumpaner kunna härja fritt över hela landet och stjäla, härja och busa efter bästa förmåga och det skulle bara finnas en feg kanin och en långsam sköldpadda kvar för att hindra dem, vilket ju skulle kunna räknas som inga hinder alls… Eller?

Med sång, dans, spänning och mycket humor så hänger vi med ungefär en timme när historien utvecklar sig. Det klassiska Bamse finns såklart med samtidigt som Andréassons värld spinner vidare in i det moderna och låter ovanligare inslag som Twitter göra handlingen möjlig, jag kan inte säga att jag är överförtjust i just det men det fungerar trots att det känns främmande på något vis. Möjligen är jag för gammeldags? Skådespelet är av väldigt hög klass och scenbygget väldigt varierande och flexibelt, musiken är trallvänlig, ingen av karaktärerna är ”för” elak och kostymdesignen riktigt rolig och fantasifull.

Det här är en mycket trevlig upplevelse både för mig och mina barn, de har tittat ytterligare en gång under den korta tid som filmen funnits här hemma och flera gånger blir det säkerligen, själv skulle jag inte ha något emot att titta igen heller. För det här är en perfekt film att titta på tillsammans med sina barn, oavsett ålder på både föräldrar och de unga! Se den, se den igen och låna ut den/tipsa om den till dina vänner så de också kan se!

INGA KOMMENTARER