Johnny Knoxville & Jackson Nicoll i Bad Grandpa

Årets roligaste film!


Grabbgänget Jackass har vuxit upp i takt med alla oss andra och skilda vägar har separerat gruppen som alla trodde skulle dö tillsammans i en kundvagnsolycka. Här presenterar de kvarvarande Bad Grandpa, kronjuvelen efter många års slit. En komedi regisserad av Jeff Tremaine från manus av Johnny Knoxville, Spike Jonze och Tremaine själv. Utan tvekan den mest lyckade filmen de gjort och den enda av deras alster som jag ser två gånger, ser allt extramaterial och ändå inte känner mig mätt på.

Filmen är uppbyggd som ett dolda-kamerna program runt en löpande handling med 86-årige Irving Zisman (Knoxville) i centrum. Hans fru har precis dött och planerna på att fira är grandiosa. Men istället för att ragga brudar och dricka whiskey tvingas Irving ta hand om sin 8-årige dotterson Billy. (Jackson Nicoll) Hans mamma ska sitta av ett fängelsestraff och Irving måste nu köra honom över landet för att lämna honom till hans pappa (Greg Harris) för att sen kunna festa loss ordentligt på ålderns höst.

Det blir en mysig roadtrip där Irving och Billy hinner med mycket samtidigt som de lär känna och tycka om varandra – bland annat så lyckas de framgångsrikt skoja med farliga biker-gäng, sabotera en skönhetstävling och lura en mängd andra personer på vägen. De roligaste gagsen är ordentligt festliga och ibland även farliga, medan det såklart finns en del missar, som när Irving bestämt sig för att få lite tillfredsställelse och den enda som är villig att ställa upp är en gammal läskmaskin. Varpå han givetvis fastnar med en privat kroppsdel i ett av maskinens hål.

Bad Grandpa är inte helt nyskapande även om konceptet och idén till filmen känns ovanligt fräscht och nytt. Dolda kameran har alltid fungerat på samma sätt och det som skiljer den här filmen från mängden är att det finns en handling som faktiskt fungerar tillsammans med alla skämt och skojerier. Jag har bara sett det här upplägget en gång förut i Ron Carlsons “Midgets vs. Mascots” och skillnaden där är att varken skämt eller skådespel lever upp till någon standard, det är mer klassiskt dåligt beteende i det offentliga rummet som gäller.

Johnny Knoxville och Jackson Nicoll gör Bad Grandpa till en intressant film med en skaplig handling värd att investera tid i. De agerar båda fantastiskt väl i de scener som kommit med i filmen och framstår båda som otroligt trovärdiga. Att förvandlingen från Knoxville till Irving Zisman är fenomenalt gjord hjälper såklart då ingen misstänker att han inte är en 86-årig man, avgörande för filmens bära eller brista och det går hem. Varje gång.

Bad Grandpa är inte en film som bara riktar sig till dem med en förkärlek och saknad till Jackass utan tar sig från kraschandet och det pojkstrecksaktiga in i komedins rum på riktigt. Jag gillar Jackass, CKY, Knoxville och allt runtomkring det och njuter såklart extra mycket av Bad Grandpa på grund av det. Men det är inte en förutsättning för att ha roligt med den här filmen, som fungerar för alla – bara man har humorn för det.

Blurayutgåvan från Paramount möter mina förväntningar väl den också. Bild och ljud varierar beroende på inspelningsplatser och tillfällen men de håller en genomgående jämn kvalité. Extramaterialet är ett körsbär på toppen med massor av bortvalda tagningar till scener som kommit med i filmen (med andras reaktioner) samt borttagna scener och väldigt många “bakom kulisserna” runt hur sketcherna gjordes, hur kamerorna gömdes samt hur stuntsen fungerade. Allt lika sevärt som filmen i sig och som sagt ett körsbär på toppen, ett riktigt saftigt ett.

INGA KOMMENTARER