Döm inte filmen efter fodralet.


När jag sett fodralet med omslagsbilderna så ställer min hjärna in sig på en film som jag egentligen inte vill se, ett drama om äldre människor vars kärlek förmodligen kommer övervinna alltet och stå som en regnbåge över världen i slutscenen. Men Away from her är ett bra exempel på att man inte ska döma “boken enligt omslaget”…

Grant och Fiona (Gordon Pinsent och Julie Christie) har varit gifta i över 40 år och lever i en vardagsutopi som nog många avundas dem, i en lantligt belägen stuga har de möjligheter att njuta av varandras sällskap efter pensionering från stressiga dagars slit. Tills en dag – då Fionas minne börjar svika henne, hon får häftiga humörsvägningar och Grant märker att hon inte riktigt är sig själv… Och mycket riktigt, efter ett läkarbesök kan de konstatera att Fiona har drabbats av sjukdomen Alzheimer’s. Hon blir således efter ett tag tvungen att flytta till ett sjukhem och för första gången sen de gift sig blir paret skilda åt…

Alltså – resultatet av Away from her är ett skådespel med avsikt att få dig att slappna av i gråtmuskeln och låta floderna forsa fram och trots medvetenheten om det sentimentala spelet för att fånga mig som betraktare blir jag lätt rörd av Grant och Fionas historia. Trots att ingen av huvudrollsinnehavarna tycks alltför emotionellt inblandade själva i och med de ganska stelt regisserade scenerna som avlöser varandra. Den stora behållningen blir trots allt Pinsent och Christie’s personkemi och den faktiskt intressanta historia som ligger i bakgrunden till en början men sakta visar sig och får lite “fart” i filmen.

Som vanligt har jag inte läst boken som är förlaga till filmen, då titulerad The Bear Came Over the Mountain” av Alice Munro men jag tippar att filmversionen följer boken relativt väl då den är detaljerad och innehåller många runtomkringobservationer. Men det är rena spekulationer och jag kommer aldrig redovisa hur det stämmer då jag är säker på att jag inte kommer att ta för mig och läsa boken. Filmen är ju tillräckligt bra men inte tillräckligt för att jag ska bli nyfiken nog att fördjupa mig.

Regi står Sarah Polley för och det är välkomponerat på de flesta plan det enda som stör är ett flertal dåliga kameraplaceringar som inte blir särskilt snygga att titta på. En annan detalj är filmens musik som faktiskt är så tam att jag inte ens kommer ihåg en enda ton, trots det så tyckte jag att mycket var välplacerat under själva speltiden. Away from her är en totalt gråtsuktande film som lyckas kliva upp ett steg extra på trappstegen och faktiskt (om man vill) lyckas få mig med i historien. Det är långt ifrån en klassiker (trots alla utmärkelser vunna och nominerade) men håller god kvalité och den menade publiken kommer definitivt inte blir besvikna.

INGA KOMMENTARER