ATM

Idérik, överraskande och definitivt sevärd!


Jag brukar som regel inte suga åt mig filmer där en mindre samling människor utsätts för någon form av tortyr eller experiment utförda av något galet geni, men filmerna verkar dras till mig. Tidigare i år har jag sett svältexperimentet Hunger, absolut sämsta Cold Sweat och varför inte nämna den omtalade Human Centipede. ATM följer i fotspåren som vid det här laget inte går att missa, där någon i ett mörkt rum dragit räta linjer, räknat ut, funderat och planerat in i detalj för att sen testa om teorierna är passande i verkligheten.

Vi släpps in i handlingen under en arbetsdag som ska följas av en trevlig julfest, från vilken arbetskamraterna David, Corey och Emily bestämmer sig att åka hem tidigt. På vägen hem så stannar de för att ta ut lite kontanter på en bankomatstation, en enkel handling där det generella problemet för de flesta av oss är att dölja PIN-koden för den som står bakom i kön. För de tre arbetskamraterna presenteras dock en helt annan problembild när de plötsligt befinner sig instängda i den lilla vänthallen till bankomaterna, en plats där minsta snedsteg eller överhastade beslut kan visa sig var det sista de gör.

ATM DVDATM är i grunden en väldig enkel film som inte behöver någon förklaring förutom att det som sker, det sker. Det finns gott om galningar i världen och varför skulle inte vem som helst av oss kunna gå från vanlig pedestrian till ett stackars brottsoffer, en överlevare eller en död kropp väntandes på obduktion. I ATM, som inte bara är en ångestframkallande thriller med en släng av skräckfilm så diskuteras det här både metaforiskt, eller rent ut sagt bildligt samt på ett filosofiskt sätt. Det låter som om att det skulle vara lite pretentiöst och gränsande till uppläxande men faktiskt så känns det bara mer som en frisk fläkt i en annars sakta tynande genre där ingenting nytt presenteras förutom hur man avlivar barbröstade kvinnor på hemskaste sätt.

Med både en försumbar men ändå intressant och ett relativt nytänkande val av skådeplats samt en konstant närvaro så har jag inte sett liknande resultat sen Colin Farrell satt fast i en telefonkiosk i Phonebooth. Filmerna påminner om varandra på många sätt men är ändå väldigt annorlunda, ATM är mindre actionpackad, lugnare i tempot och mycket mer av en socialt experimenterande film samtidigt som den väl förmedlar klaustrofobiska känslor och till en viss mån en krypande känsla av uppgivenhet. Ingen av filmerna känns särskilt trovärdiga om det som sker skulle flyttas till verkligheten utan behandlar teorier som på pappret fungerar men i verkligheten förlitar sig på alldeles för många tillfälligheter för att vara genomförbara. Båda är helt klart sevärda fast av helt olika anledningar, trots att de känns som broder och syster på något vis.

Det som gör ATM till en sevärd film är att den är mystisk från allra första början till slutet. Vi erbjuds ledtrådar medan intromusiken spelas upp som det är lätt att återknyta till när vi påminns igen. Bildmässigt ett evigt mörker med en kuslig anonym antagonist lurandes runt varje hörn. Små ytor, välbalanserade bilder, en till synes banal handling som visar sig vara mycket mer än bara slakthusköret och en trio tillräckligt duktiga skådespelare mitt i smeten. Svagheterna finns i det vanliga som är manuset, vad som sägs, många handlingar som är svåra att försvara och en oerhört onödigt inskriven romans. Jag blir inte heller förvånad att människor i såna här filmer helt saknar periferiseende, vilket de ofta gör…

Tokigt glad blir jag istället när det är pang på rödbetan och det erbjuder ATM i nästan alla lägen och undviker ofta stillestånd genom att tillföra nya former av hot, det är inte heller illa att lyckas överraska mig mitt i filmen trots att jag trodde jag sett allt.

Jag skulle inte vilja påstå att ATM är en fantastisk film i sig själv eftersom den har många brister – men i sin genre och med förutsättningarna den har så är det definitivt ett måste för alla som gillar den här typen av spänningsladdade filmer. Missa den inte, den har väldigt många fördelar du kommer att tycka om, utan att för den delen vara en utstickare eller banbrytande film med alla de nya ideérna som behövs. Gott och väl många, men det är en bit kvar att gå.

INGA KOMMENTARER