Arn: Tempelri...

Arn: Tempelriddaren


Arn – Tempelriddaren


Att Jan Guillou skrev trilogin om Arn vet väl varenda kotte. Att Guillous serie böcker är populärt (precis som allt annat karln skrivit) är inte heller det någon hemlighet och det här garanterade hypen inför filmatiseringen av Arn, den dyraste filmen i norden hittills.

Arn är en lycklig pojke som en dag råkar ut för en mindre lyckosam olycka (mycket lyck i den meningen…) och får kämpa för livhanken mer eller mindre. Hans föräldrar förlitar sig på böner och svär att om Arn tillfrisknar så ska hans liv vigas åt att tjäna Gud – och det är precis det som sker. Arn kommer på fötter igen och skickas efter ett tag till kloster. Där skolas han och får lära sig läsa, skriva och blir en riktigt bildad man, men det är inte bara det. Arn får ytterligare träning av den före detta tempelriddaren Broder Guilbert (Vincent Perez) och tycks ha en fallenhet för ett möjligt avancemang inom kyrkans riddarkår.

Arn är också en ung man och inte bara en lärling av olika rang, vilket upprör många då han träffar och förälskar sig i den unga damen Cecilia Algotsdotter (Sofia Helin). Deras förhoppningar om att en dag få vara tillsammans försvåras något enormt av den kristna trons tjänare och då speciellt Moder Rikissan (Bibi Anderson) vars ändamål i livet tycks vara att hålla pli på Cecilia på alla möjliga inhumana sätt i det kloster där Cecilia ovillligt spenderar mycket av sin tid. Kommer Arn att tjäna Gud på ett hedersfullt sätt och vinna kampen om det “heliga landet”. Kommer Cecilia och Arn att få sin chans till förälskelse… Det återstår att se (om du inte redan sett det, det vill säga.)

Sorgligt nog är jag en av kanske tusen läskunniga svenska som inte läst böckerna om Arn och jag har faktiskt aldrig intresserat mig i Guillou förutom Ondskan som ju var en helt enorm läsupplevelse men tyvärr en sämre film. Jag kan tänka mig att Arn någonstans ligger i samma klass som Ondskan – det typiskt svenska stuket i filmer finns där om än mer diffust än i de flesta andra rullar som släpps och allt pompa och ståt hamnar aningen i otakt med historiens framfart. Visst är Arn en av de bättre svenska äventyrsfilmerna som gjorts – det förnekar jag inte, men efter att ha läst om alla pengar som spenderats och med en så diger och lång rollista som finns till den här filmen förväntade jag mig helt klart mer.

För det första så finner jag inte kameraarbetet särskilt underhållande med alldeles för lite panoreringar och alldeles för mycket “prata-precis-när-kameravinkeln-ändras-hållapå” och innovativt saknas det en udd vilken jag gärna sett. Något som väger upp detta är kostymerna som är mycket härliga att se, allt från läderpåsar till klänningar är väldigt välskapta. Ytterligare besvikelser är Gustaf Skarsgård vars omöjligt korrekta uttal driver mig till vansinne, men roligt istället är att hela familjen Skarsgård verkar fått en roll i filmen. Som du märker så har jag både positiva och negativa upplevelser av Arn och jag tycker att det här speglar filmens karaktär – det är mycket välgjort på det stora hela och sen helt plötsligt så ramlar det in nåt störande som drar ner helheten.

Men att det är en bra svensk äventyrsfilm det tänker jag inte förneka, återigen. Förhoppningsvis så blir det bättre och jag ser fram emot fortsättningen Arn – Riket vid vägens slut som ju är på gång.

SF har matat på dugligt i sin utgåva och skam vore annat, både bild och ljud ligger på topp men var i all världens väg är extramaterialet? Jo, på hemsidan verkar det som – för jag hittade då inte en endaste liten bonustrailer på den här utgåvan och efter att ha tittat efter tycks det inte heller finnas något extra på den limited editionutgåva som släppts heller, mycket tråkigt när det är en sån stor film!

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)