Läskigt i Apartment 1303

Skrattretande och oseriös remake på en redan trist skräckfilm.


Apartment 1303 är från början en sju år gammal asiatisk skräckfilm av Ataru Oikawa som inte nådde lika långt som de större Ringu eller Dark Water (Honogurai mizu no soko kara). Gemensamt har de dock alla, som de flesta asiatiska skräckfilmer nuförtiden har, att en amerikansk kopia spelats in. Det ska tydligen vara så. Men i det här fallet har man tagit en film vars original redan var segt och gjort den ännu sämre. Apartment 1303 i nytt format är faktiskt en av de sämsta skräckfilmerna jag nånsin kämpat mig igenom, för det är en kamp, trots att den ofta är skrattretande rolig i sina misslyckanden.

Handlingen rör sig runt tre kvinnor. Janet (Julianne Michelle) som snart efter att hon flyttat in i sin första lägenhet tar sitt eget liv genom ett extravagant hopp från balkongen, näsan först. En tragedi som får hennes mor (Rebecca de Mornay) att tappa förståndet medan storasystern Maddie (Mischa Barton) bestämmer sig för att undersöka vad som kan ligga bakom. Hon flyttar in i lägenhet 1303 för att inom kort upptäcka att hon inte är ensam. Och de nuvarande gästerna är inte alls sugna på att dela med sig av sitt utrymme.

Apartment 1303 BlurayApartment 1303 är ytterligare ett bevis på att det är svårt att göra om asiatiska skräckfilmer med lyckat resultat. Allt som var ordentligt i originalet har försvunnit och handlingen är så pass omskriven att det mer handlar om ett riktigt uselt familjedrama, än om att bygga kuslig stämning på drygt 60 kvadratmeter lägenhet. Skräcken som i Japan smög omkring i lägenhet 1303 förvandlas i USA till komedi. Det handlar om grått smink och stripigt hår på en ung flicka vars huvudnummer i att jäklas med människor är att knuffa dem som om hon vore en halvfull och kaxig 16-åring på disco. Än värre blir det när hennes identitet ska fram och hon känslomässigt dunkar pannan mot en glasruta likt ett protesterande barn. Det är larvigt och dumt rakt av och jag kan inte tänka mig att någon över 8 år kommer bli skrämd av det här – såvida det inte är första kontakten med skräckfilm.

Skådespelet är idiotiskt och att manuset till stor del läses upp som en monolog av Julianne Michelle gör det ännu värre. (Hennes roll i filmen är också alldeles för stor.) Hon kommenterar precis allt hon gör som om att vi var oförmögna att se det och det är så oerhört irriterande. När hon väl är ur vägen så blir det inte mycket bättre även om Mischa Barton inte är lika muntligt självreflekterande. Hon passar för sin roll men lider istället av det jag kommer till i nästa paragraf…

Michael Tavernas regi. Blatant och klumpigt och helt utan berättarflöde. Det är styltigt och klicheéaktigt, allt är förutsägbart och tomt på energi eller nytänkande. Till det liknar ljussättningen en högstadieproduktions och ljusnivåerna förändras ständig vilket ger filmen en stämningslös atmosfär. Inte ens i det slitna trapphuset kommer det till någon rätta, även om det är den enda miljön som passar in i filmens tänk.

Det som borde handla om en ökande och krypande känsla av skräck och utsatthet, faran från det övernaturliga blir bara tråkigt strunt. Roligt för att det är så dåligt presenterat men det var knappast tanken. Skräckfilmer brukar ges möjligheter att komma undan med både dåligt manus och dåligt skådespel, för med rätt presentation blir man rädd ändå. Men här fungerar ingenting. Absolut ingenting.

Apartment 1303 är helt klart en film du kan hoppa över eller hoppa på (om du redan bokat den eller köpt den). Bedrövligt dålig skräckfilm men i vissa fall en hyfsad komedi. Den möter inte en enda förväntning och är enbart slöseri med tid. Se originalet istället om du måste se en skräckfilm som huseras i en lägenhet på 13:e våningen, men det är inte en varm rekommendation det heller.

INGA KOMMENTARER