Hem Recensioner Thriller Anthony Zimme...

Anthony Zimmer


Jagad och en riktig nagel i ögat på polisen är Anthony Zimmer Mr. Invisble


Zimmer har opererat sig och modifierat sig till oigenkännlighet och smiter på så sätt undan lagens (och brottslighetens) långa arm gång på gång. Därför har den franska stoltheten beslutat att bevaka hans flickvän Chiara nonstop, nåt som Mr. Zimmer såklart är fullt medveten om och därför ber henne ta kontakt med vem som helst, bara han har ungefär samma fysik…

Chiara (Sophie Marceau) hittar snabbt en bodydouble till Mr. Zimmer, en deckarälskande nyskild man vid namn Francois Taillandier (Yvan Attal), som inte är sen att låta sig förföras under en tågresa. Hans egentliga resmål byts ut mot ett grant och fint hotell tillsammans med Zimmers flickvän, och det är där hans liv kastas runt helt och hållet. För helt plötsligt vill alla ha tag i honom i tron att han är Zimmer och om dom fångar honom död eller levande spelar mindre roll.

Anthony Zimmer har fått mycket lovord både i Sverige och övriga Europa, speciellt i hemlandet Frankrike där den drog mycket folk till biograferna. Jêrome Salle, som både skrivit och regisserat filmen nominerades även till en César (Best first work) för sin första långfilm i och med Anthony Zimmer, nåt som jag kan hålla med om att han förtjänat, men i den hårda konkurrensen inte riktigt höll måttet mot till exempel Petite Jérusalem eller Darwin’s nightmare, den senare som vann priset.

Anthony Zimmer är en thriller som håller måttet, det är en bra första film för regissören som fått ihop en bra uppställning skådespelare och som har koll på kamera och dialoger speciellt, det pratas väldigt mycket i Anthony Zimmer, oändligt mycket faktiskt. Actionscenerna är tyvärr ganska få och relativt korta, och den mörka thrillerstämningen som kunde varit står och bankar på dörren, men får inte komma in. Det är för långdraget för min smak, och jag tappar intresset för mysteriet ganska omgående efter hotellvistelsen, då den roligaste actionscenen äger rum. Precis som i tv-deckare kunde det ha varit kul att gissa vem som faktiskt är Anthony Zimmer, och när han ska göra sin otroligt häftiga entré – men inte ens det håller mig spänd eller särskilt fundersam då filmen tyvärr förlorar mig till andra tankar som: ”Vad ska jag äta till lunch i morgon.” Inte direkt vad jag hoppats på, för jag trodde att det här var en riktigt bra film, en riktig långkörare som skulle klia mig direkt på hjärnan och driva mig lite grann till vansinne av fundersamhet, men det kommer aldrig riktigt till den nivån.

Jag vill påpeka att trots att upplägget är lite halvlångt och det inte riktigt är av den kaliber jag hoppats på så är jag inte totalt uppgiven, Sophie Marceau gör väldigt bra ifrån sig precis som sin orakade vän Yvan Attal, även i birollerna hålls det hög klass och det känns autentiskt. Det är det bästa med filmen. Dialogerna är som sagt välskrivna om än lite dominanta och det passar ihop bra i helheten, det enda som saknas är den där extra kryddan. Kanske Jêrome Salle’s nästa projekt ”Largo Winch” håller lite högre tempo och det ska bli roligt att se om det blir så, för jag tycker Salle är en regissör värd att hålla ögonen på i framtiden. Men Anthony Zimmer lämnar jag bakom mig med en lite halvt torr smak i munnen.