Anomalisa

Hade det inte varit för dockorna så…


Hade det inte varit för dockorna så hade jag nog aldrig orkat med den långa anomaliteten Anomalisa. Ett utforskande av ett dygn som utan ett perfekt arbete med stop motion-animeringen inte ger mig någonting förutom en del flashbacks till Team America: World Police och en del mardrömmar jag hade som liten. Charlie Kaufmann har säkert haft en agenda med det här minimalistiska berättandet, pseudo-verkligheten som huvudpersonen Michael Stone står för, men jag fattar inte vad det är som är så speciellt. Förutom då det tekniska arbetet, för det är lika bra som Boxtrolls, Mary & Max eller Frankenweenie för att nämna några moderna titlar. Otroligt fint.

AnomalisaVi möter en medelålders smått blekfet engelsman som ska sova en natt på hotell innan han talar inför en begeistrad publik på konferens om något så spännande som…. wait for it… kundservice. På kvällen känner han att världen sprungit ifrån honom, att livets broar bränts och att han, den mest specielle, inte får tillräckligt med uppmärksamhet. När han då möter den ärrade kvinnan Lisa så ser han en möjlighet att börja om – men i samma stund så börjar hans psyke svika och förvirring blandad med fabricerad nyförälskelse blir ingen bra blandning.

Resultatet är ingen svepande Kaufmann-aktig filmupplevelse som man känner igen dem från Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Being John Malkovich eller Synecdoche New York – där Kaufmann också utforskar ensamheten, förvirring och psyket. Anomalisa hamnar i skuggan av alla hans tidigare liknande filmer som alla är bland mina personliga favoriter, den får inte fram budskapet och är alldeles för händelselös.

Humor finns det som tur är och det är både avsiktlig och oavsiktlig. Möjligen är den oavsiktliga mer provocerande då det är lätt att skruva sig i soffan när två dockor ska till att ha sex och det inte sker bakom ett skynke. Jag skrattar för att det är så obekvämt och konstigt att någon faktiskt har gjort det. Det måste ju vara ett nytt kapitel i filmhistorian.

Jag vet inte om jag missar poängen eller om Kaufmann missar mål. Förmodligen det första, skulle jag debattera det med någon kunnigare än mig så definitivt. Såklart. Det är ju Kaufmann.