Nyhetsteamet i Anchorman 2

Här tar legenden slut.


Nyhetsankaret Ron Burgundy faller platt med mustaschen först i årets största filmbesvikelse när regissören Adam McKay och hans manusteam gör om allt det som var roligt i första Anchorman, fast den här gången utan att det är särskilt roligt. Mest tomt, ofta bara dumt.

Vi återser Burgundy (Will Ferrell) efter tio års frånvaro efter den första filmen. Nu har han gift sig med Veronica Corningstone (Christina Applegate) och båda har gjort sig karriär tillsammans. De lever flott i New York men det börjar bli dags för lite nya utmaningar. Chansen uppenbarar sig när legenden Mack Tannen (Harrison Ford) kallar upp dem till sitt kontor vilket betyder goda nyheter för Veronica; som befordras medan Ron får en ordentlig chock då han brutalt avskedas och kallas “det värsta nyhetsankaret någonsin”. (Det ligger en viss sanning i det.) Äktenskapet är nästa del av Rons liv som går åt skogen efter att han likt ett barn ställt ultimatumet “Jag eller jobbet!”, en fråga man inte ställer till en individualistisk kvinna som Ms. Corningstone. Svaret är givet.

Återigen utblottad och ensam (om du minns hur det var när hans hund Baxter sparkades från en bro i första filmen?) söker sig Ron till det nystartade bolaget GNN – General News Network och tillsammans med sitt gamla team från San Diego får han chansen att återigen visa Veronica vem som är bäst på att rapportera nyheterna, men den här gången sker det på helt andra villkor och med ännu större insatser.

Anchorman 2 PosterTanken med Anchorman 2 är god men utförandet helt bedrövligt. Förutom det efterlängtade återseendet av nyhetsteamet Number 1 så bjuds det bara på ständiga pinsamheter, uppradade som käglor på en bowlingbana. En återvinningsstation för skämt som fungerade för tio år sen men som nu helst bara minns utan att uttalas. Det mesta av det sämsta är direkt hämtat från första filmen och det kopieras mer eller mindre rakt av. Karaktärer byts ut, platserna är annorlunda men det är samma sak om igen. Värst är dock det som jag skulle vilja kalla plagiaten, som när Burgundy första gången träffar sin nya chef och inte kan sluta säga “black” upprepade gånger då han är överraskad att hon är afroamerikansk (och kvinna). Mike Myers gjorde det här i Austin Powers: Goldmember men sa istället “Mole” när han tittade på ett enormt födelsemärke på en infiltratör (som ju också kallas mole på engelska). Då var det både en ordvits och lustigt för att Mike Myers är rolig… När Ferrell nu försöker sig på samma sak så är det provokativt och tråkigt, framförallt är det pinsamt att se, eftersom det är en rätt känd scen som kopieras. Det är bara ett exempel av flera, där den första filmen är mallen men The Hangover 3 och till och med Musse’s husvagn får låna ut sina ideér. (Musses husvagn är snutten som brukar gå på julafton.)

Karaktärerna är tack och lov fortfarande desamma och blir anledningen till att jag inte reser mig och går ifrån den här filmen. Bäst är Steve Carrell som Brick Tamland, lika idiotiskt dum som vanligt och en källa till de få skratt jag släpper ur mig. Överraskande nog så får även David Koechner i rollen som Champ Kind (WHAMMY!) till några fyndiga repliker. Överraskande för att jag skrattar samtidigt som jag verkligen ogillar David Koechner av någon oförklarlig anledning. Will Ferrell och Paul Rudd som är den andra halvan av kvartetten verkar mest oinspirerade och får därmed sällan till varken timingen eller den behövda glimten i ögat. De spelar sina roller enligt beställning.

Den största kraftansträngningen i Anchorman 2 verkar ha gått åt till att hålla igång en alldeles för lång och omständig historia som tar ut svängarna i alla fall en gång för mycket och då alldeles för snävt. Strax under två timmar film som med lätthet hade kunnat kortats trettio minuter så att vi som redan sett den första filmen sluppit den i repris.

Har du inte sett den första så är den andra säkert ett bra sätt att bekanta sig med nyhetsteamet men för mig som väntat väldigt länge på den här uppföljaren är det en rak besvikelse. Den inbakade kritiken mot det moderna nyhetsflödet är det enda smarta den erbjuder och det tappas bort när det istället fokuseras på annat. Därför har jag inte skrivit något speciellt om det här heller. Cameos av Harrisson Ford och Kristen Wiig ger lite krydda men det är bara ett par korn från en igentäppt pepparkvarn och det som kunde ha blivit en redigt bitig, smart och provokativ komedi blir bara en enda lång väntan på att det ska ta slut. Sorgligt, men så är det.