Jon Hurwitz's American Pie

Oväntat spontan och väldigt rolig!


Äntligen får Eugene Levy det rampljus han förtjänat efter att härdat ut under sju American Pie filmer. Den enda (såvitt jag vet) som figurerat i alla filmerna. Både i de tre första (riktiga filmerna) och även under exploateringen av namnet med de rejäla bottennappen Band Camp, Naked Mile, Beta House och Book of love, som jag faktist inte ens visste att existerade förrän jag hittat den på IMDB. Här får Levy (som spelar pappan till Jim) utrymme att inte bara vara en pinsam vuxen utan även en person med egna behov vilket givetvis leder till massivt underhållande scener, så fort han är med i bild.

Serien American Pie inleddes starkt och blev snabbt en av de populäraste i början på 2000-talet. Jag minns hur vi skrattade och snackade om Paj-scenen i köket, Stiffmeister och The Sherminator med stor förtjusning, samtidigt som vi såg fram emot nästa film, eftersom det måste komma flera..Våra önskningar slog in, tyvärr kanske jag kan säga såhär i efterhand, för efter The Wedding (den tredje filmen) så fanns det inte längre någon anledning att titta på American Pie. Filmerna fylldes till explosionsgränsen med bröst, ölbongar och massvis av icke-roligt larv, förutom från stackars Eugene Levy som ständigt höll det sjunkande skeppet alldeles strax över ytan med sina minimala, men värdiga inhopp. Det roliga försvann till fördel för det som hörde till highschool-miljöerna och till slut fanns det ingenting kvar.

American Pie - Reunion DVD PackshotI American Pie Reunion så tas vi tillbaka till rötterna, med alla originalmedlemmarna från de första filmerna återigen samlade för en återträff för Class of ’99. Jim som gifte sig med Michelle, Oz som blivit sportankare och Shall we dance-stjärna, den gode mannen Finch som sneglar på Stifler’s mamma, medan Stifler – The Stiffmeister – också han har lagt ögonen på en redig milf. I utkanten som vanligt finns Kevin, fortfarande romantiskt förvirrad så fort han lägger ögonen på första kärleken Vicky… (Tara Reid)

Det sexuella drivet som alltid varit meningen med filmerna är nedtonat men ändå en stor ledande orsak till varför American Pie Reunion är en rolig film. Jim och Michelle (Jason Biggs & Alyson Hannigan) behöver piffa upp sitt sexliv efter att ha fått en son. Stifler har fastnat i Highschool-världen och raggar fortfarande för på som om att ingenting förändrats, en redig schauvinist. De som lugnat ner sig, från att inte ha varit värst från början heller, är Finch, Oz och Kevin (Eddie Kaye Thomas, Chris Klein & Thomas Ian Nicholas) som får stå åt sidan en aning den här gången på grund av det, fast inte så pass att de försvinner. De tilldelas sina separata återträffsscenarion men fungerar mest som hjälpare till de mer favoriserade karaktärerna, vilket jag tycker känns helt rätt.

Komiskt sett så är Reunion minst lika rolig som de första tre filmerna. Den har det obscena, obehagliga och det pinsamma som gjorde serien till det den blev, samtidigt som karaktärerna fortfarande är exakt desamma trots att de tagit steget in i vuxenvärlden. Relationer utmanas och våra vänner ställs inför krångliga dilemman som drar ur det roligaste tänkbara varje gång, vilket i sin tur får oss i soffan att garva högt och länge, flera gånger om! Återträffen sker inte bara i tv-rutan utan även hemma, och som jag log när den sliskige Sherminator (Chris Owen) återigen syns till, för att ännu en gång erövra kvinnorna i rummet.

Filmen ser ut som en American Pie-film och igenkänningen i det gör det enkelt att bara relatera och inte fundera. Samma anspelningar på sex, halvnakna kvinnor, Stifler’s mom, småkrångliga relationer och grabbgänget mitt i smeten gör Reunion till en “värdig” uppföljare eftersom den lyckas med tilltaget att med allt det här få fram det roliga till skillnad från de senaste fyra filmerna.

Jon Hurwitz & Hayden Schlossberg som regisserat och tidigare har Harold & Kumar på sitt samvete (en annan serie komedier som tappade stinget) gör inga större fel den här gången och det är bara att bocka och buga sig för 1 1/2 timmes reko underhållning. Vilket väl är syftet med en film av den här typen. Man får det man förväntar sig och lite därtill – ändå så hoppas jag att det här är den absolut sista American Pie-filmen, för trots att den var bra – så räcker det väl ändå nu?

INGA KOMMENTARER