Vad händer när man gjort fyra uppföljare på en avslutad filmserie?


Jo, det blir som i Beta house, man har slut på material. Det finns inga karaktärer kvar att använda till spinoffs och de flesta skådespelarna från de tidigare filmerna svär sig fria från samröre. Så då återstår i stort sett bara en sak, gör skiten billigt, gör det snabbt och rikta filmen mot en målgrupp som gillar skakande rumpor!

Och det är det man får i American Pie Presents: Beta House (APPBH). Efter fyra minuter är det spritt språngande naket i collegelokalens gemensamma dusch och toalettfaciliteter då Erik Stifler (John White) precis anlänt och inte ens hunnit packa upp sina väskor.

Han ska tillsammans med sin kompis Jake tillbringa sin första termin som aspiranter till det välkända sex-o-ölhävarnästet Beta house, det är där man vill vara om man är någon vad det gäller konstiga ideal och snedvriden kvinnosyn, precis som Eriks kusin Dwight (Steve Talley) en slags ledargestalt i huset, också en bitter rival till det andra stora alumnihuset – Nördarna i Epsilon Sigma Kappa… Precis som det sig bör i en collegefilm så är det en konstant kamp mellan fotbolls/häftiga snubbarna vs. datasnillen/nördarna, ingen direkt överraskning där förutom att nördarna moderniserats från tidigare Commodore 64-modifierare till rika överklasssnobbar (som såklart fortfarande har en fetisch för rymdvarelser och kretskort).

APPBH är en klichéfylld dussinfilm utan någon egentlig handling, efter att ha funderat en stund är min enda slutsats att Andrew Waller, Erik Lindsay och Adam Herz inte har tillräckligt med pengar på sina bankkonton och måste fylla på. Eventuellt har någon inblandad fått tag i en agentur som plockar upp glamourmodeller som aldrig riktigt slog igenom efter den där plåtningen för Ellos (amerikansk motsvarighet) och sen förhandlat fram ett bra pris till att hyra in lite damer utan att ha någonstans att egentligen placera dem, och som en nödlösning skapat APPBH bara för att kunna dokumentera hur många minikjolar man får in i ett rum på samma gång.

Jag vet inte alls faktiskt för jag förstår inte syftet med filmen, det är inte en pornografisk film men det gränsar till ett liknande upplägg i nästan varje scen. Den kvinnosyn som APPBH förmedlar till sin målgrupp är rent ut sagt förkastlig för det indoktrineras ett tankesätt att collegetjejer gör vad som helst bara de har roligt och kan närmast liknas den otroligt tragiska filmserien Girls gone wild… Nakenheten är uteslutande kvinnlig förutom killarnas överkroppar – som det är alltid är när det kommer från USA, tacka vet jag Europa där vi i alla fall fram till nittiotalet sket fullständigt i om det var lite penis i bild.

Eugeune Levy gör samma roll som vanligt även i Beta house, skillnaden från tidigare är att han ser trött och oengagerad ut, spelar även sin roll helt utan inlevelse och jag förstår honom. Han var Mr. Levenstein en gång i tiden, den tafflige pappan som knackade försynt på dörren, nu är han en föredetting som associerar sig alldeles för mycket med collegekids. Killarna Erik, Dwight och Jake spelar sina roller helt ok med den bakgrund de har – det är inga krävande roller utan säg det som står i manus så är det klart mer eller mindre. De kvinnor som har roller med faktiska repliker gör även de sitt men det är ingen som sträcker sig till några yttre gränser av vad de är kapabla till. Meghan Heffern är den skådespelerska som lyser mest i filmen, men hennes rollkaraktärs syfte är tyvärr i slutändan att ligga med Erik Stifler…

Utgåvan till den här orgien i strippor och galna collegetjejer är väl helt ok antar jag, bildkvalitén ligger ok om än inte det skarpaste jag sett, presenteras i 1.78:1 och ljudet 5.1 Dolby Digital är helt alright, man kan dra upp volymen en aning tycker jag om man inte kommer i stämning när man ser Beta house, soundtracket var ganska hyfsat.

Beta house är sammanfattningsvis en film för killar 18 – 22 som inte har någon flickvän, gillar att titta på potentiella flickvänner på antingen internet eller film och har alldeles för låga förväntningar på kvinnor i allmänhet, det är en förnedrande uppvisning av ett mansdominerat skolområde. Rent filmiskt är APPBH inte heller där något spektakulärt men man lyckas klämma in ett par grejer som jag skrattar åt det ska jag erkänna. Standardiserat kameraarbete och ljussättning, inte dåligt men inte heller något nytt. Å andra sidan kan jag inte tänka mig att det är ambitionen att vara nyskapande heller, det ska filmas och då räcker det här gott och väl.

INGA KOMMENTARER