Alvin och Gänget Gasen i Botten

Mindre irriterande och roligare.


Den fjärde filmen om de små jordekorrarna Alvin, Theodore och Simon tar oss ett steg närmre vuxenlivet när pojkarna introduceras med tanken om att deras “pappa” Dave (Jason Lee) möjligen har hittat en ny kvinna att leva sitt liv med. De slås av panik då kvinnans son Miles (Josh Green) visar sig vara en riktig ärkeknöl som gör deras vardag till en pest. Men mot alla odds så slår sig ekorrarna ihop med sin nye nemesis för att förhindra Daves äktenskapsdrömmar. Och på det äventyret tas de genom USA på en omvälvande resa.

Alvin och Gänget 4De här animerade och pipröstade smådjuren som sjungit populärmusik i sina musikaliskt inriktade barnfilmer har aldrig legat mig särskilt varmt om hjärtat. Den enda anledningen till att jag faktiskt sett alla filmerna i serien är mina barn, såklart. Det lyser i ögonen på dem till den första filmen medan den andra och tredje inte ger riktigt samma lycka. Så när vi nu såg den fjärde tillsammans var det med min sorgblandade glädje som det återigen satt två barn på golvkuddar med stora ögon och många skratt att dela med sig av. Och jag är beredd att hålla med. Alvin och pojkarna har blivit bättre.

Allt från pruttskämt till spontana dansframträdanden lockar till skratt och leenden och den här filmen är väldigt avslappnat berättad vilket ger en viss lättsamhet till en relativt tung och svårgreppad handling. Bra för de allra yngsta. Även om man inte skulle förstå exakt vilka motiv huvudpersonerna har så kan man ha roligt med den här filmen eftersom det är mycket musik, en hel del slapstick och kanske bäst av allt – verklighetstrogna, bättre animerade ekorrar som gör allt det här.

Alvin och Gänget 4 har också en hel del biroller som verkligen är finemang att följa. Bäst är Tony Hale som slavat som assistent i VEEP många år och här tar sig an en liknande roll, fast som om han vore polis. Han jagar ekorrarna på deras resa och det är lite grann som om att Mr. Bean hade jagat en Porsche på en trehjuling. Riktigt underhållande med andra ord.

Så ja, jag kan erkänna det nu efter fyra filmer. Jordekorrarna har blivit mindre irriterande och hyfsat mycket roligare. Tillägger som alltid att det är originalversionen på engelska som jag skriver om. Jag har även sett den sämre dubbade svenska versionen där skämtens udd ofta försvinner i översättningen och det inte riktigt känns naturligt någonstans, tyvärr.