Will & Jayden Smith i After Earth

M. Night Shyamalan gungar kameran som på en lekpark.


Med omstridde regissören M. Night Shyamalan vid rodret och far och son Smith (Will & Jaden) i huvudrollerna känner jag att det här måste överraska som något ofattbart bra för att vara värt min tid. Jag är inget fan av Shyamalan och tycker att de flesta av hans filmer är överskattade. Will Smith har jag inget emot, men jag föredrar honom i roligare roller, även om han ofta lyckas bra med det seriösare, som i “I Am Legend”. Och till sist Jaden Smith, han klättrar i uppförsbacke direkt eftersom hans medverkan med största sannolikhet beror på pappa.

Filmen handlar om oss människor och hur vi i framtiden har dränerat jorden på all dess resurser och måste förflytta oss längre ut i rymden för att överleva. En ras jättelika myr-bi-monster-mutanter (Ursa’s) jagar människor genom att lukta sig till de feromoner vi släpper ifrån oss när vi blir rädda. Och när man ser en Ursa – då blir man rädd. De ser inte trevliga ut.

Men Cypher Raige (Will Smith) blir inte rädd för Ursas och har med hjälp av den talangen rest högt i rank hos militären. Han är general och gift med arbetet, medan familjen snällt väntar hemma på en far och make som sällan visar sig tillgänglig. I ett försök att knyta an till sin son tar Cypher oväntat med honom på ett enklare uppdrag. Var det tänkt. För planen går i stöpet när deras farkost kraschlandar på jorden och Kitai blir tvungen att ta kommandot. Han måste ta sig igenom en enorm skog i jakt på en sändare för att skicka bud om hjälp. Vägen dit blir ett äventyr och ett uppvaknande för pojken som alltid har viljat vara lika fri från rädsla som sin far – en känsla som nog är rätt nyttig trots allt.

After Earth är en typisk “coming-of-age”-film där det gäller att växa upp och besegra hotet mot alla odds. Upplägget är inte olikt ett kort (och förmodligen väldigt tråkigt) äventyrsspel där det fokuserats alldeles för mycket på grafiken och för lite på handlingen i mellansekvenserna. Överlag är det överspelat, tråkigt och långdraget med några få avstick och till slut en enorm fight till bombastisk musik. En klassisk slutboss.

After Earth blurayPå vägen mot denna boss skådespelar Jaden Smith så hårt att han nästan spricker. Värst är det i de mest krävande scenerna som möjligen hade varit mer övertygande om inte Shyamalan gungat på kameran som om vi vore på en lekpark. Eller att det är övertydligt att det är green-screenbakgrund som är skådeplatsen. Allt han gör är dock inte fel, men det mesta går inte vägen. Pappa Will gör sin mest passiva roll hittills och hur man bedömer honom stillasittandes med ett par halvduktiga monologer som höjdpunkter är jag osäker på. Han sitter bra?

Storyn är linjär och helt utan överraskningar. På Hollywoodeskt maner så är allt förklarat genom onödig dialog och det finns aldrig något att fundera över. Det bästa med After Earth är den rätt häftiga avslutningen, musiken och CGI-vyerna över en jord som inte är förstörd av vår närvaro. Prylarna och skeppen är riktigt uppfinningsrika men fungerar inte som mycket mer än pynt för att göra en meningslös film mer intressant. Vilket de också gör lite då och då.

After Earth klarar sig med nöd och näppe som science-fiction, handlingen är alldeles för enkel och tamt berättad, helt utan problem vilket gör Kitais utveckling så plötslig att det bara blir pinsamt. För de allra mest gråtmilda barnälskarna säkerligen en riktigt fin film. Personligen så har jag svårt att svälja allt men imponeras ändå bitvis av hur snyggt det är, mycket på grund av en rätt fantastisk bluray.

INGA KOMMENTARER