Hem Recensioner Drama Adam resurrec...

Adam resurrected


I en vrickad värld är galenskap ett måste för att överleva.


Adam Stein var en av Tysklands populäraste clowner. Han hade två döttrar och var lyckligt gift. Tillsammans med sin familj trollade han, kastade knivar och lockade sin publik till skratt med hjälp av björnar och psykiska förmågor, det var under den goda tiden – innan nazisterna tog över.

“Adam resurrected” är uppdelad i två handlingar, den ena svartvit och berättad i återblickar, den andra i den nutid där Adam Stein bor tillsammans med en grupp överlevare från förintelsen.

I den svartvita delen av filmen följer vi Adam på en resa genom Tyskland, på väg till och under vistelsen i ett av de fångläger som låg hopplöst under askan av den minskande judiska befolkningen. Adam kämpar för sitt liv i en mycket bisarr situation där han blir en kommandants (Dafoes) “husdjur” med avsikt att roa honom i en annars mycket dyster vardag.

I den andra berättelsen följer vi en annan Adam, en överlevare som distansierar sig från sina problem. Den scen där han uppträdde i komikens namn har förflyttats till hans inre. Kampen om publiken har decimerats till en persons uppmärksamhet och det gäller att med alkohol eller förströelse undvika att denne får ta del av roligheterna. Adam lever i ett humaniserat fängelse som kallas ett behandlingshem för överlevare, i det fängelset sitter han i ytterligare ett fängelse inom sig själv – där perversiteter, spritgömmor, självidolisering och kvävd humor utgör den terapi som doktorerna borde tillhandahålla.

Jeff Goldblum har fått uppgiften att spela Adam Stein efter Yoram Kaniuk’s novell (Kaniuk syns också till i filmen). Mittemot sig som motpart har han lika rutinerade Willem Dafoe – i kläderna av den soldat som använder sig av Adam för att klara sig igenom det (som han beskriver det) otacksamma arbete inom ett tyskt fångläger. Tillsammans har de några stunder som är värda att minnas – alltid präglade av ett bakomliggande mörker som är på väg att tränga igenom filmens fånglägers och sjukhusmiljöer.

Mörkret finns där hela tiden, vare sig vi ser de bilder som uppenbart är negativa eller de trevligare och mer humoristiska scener där Adams vänner på behandlingshemmet figurerar. De har alla samma typ av femsiffriga nummer tatuerat på sina armar som påminner dem om den identitet nazisterna givit dem. Alla har de utvecklat sina egna försvarsmekanismer för att kväva minnen från historiens värsta övergrepp. Adam är inget undantag utan försöker med en klackspark att skjuta undan allt överhängande jobbigt.

Det är personens förändring som figurerar som huvudrollen och sensmoralen i ”Adam resurrected”. Vill man går det att läsa in många teman såsom skuldbeläggning eller en kritik mot bearbetningsalternativen som bistods dem som överlevde förintelsen. Främst dock så följer vi Adam och hans kluvna beteende under tiden på behandlingshemmet där han förutom att vara en av de populäraste patienterna hos de andra inlagda också har ett förhållande med en i personalen, han kan ta sig friheter och får själv försöka behandla andra. Han rör sig som han vill och den här friheten gör möjligheterna till en omväxlande och spontan film mycket stora – något som både Goldblum och Paul Schrader (regi) förstår och tar tillvara på.

Jag måste säga att Goldblum, förutom en varierande accent som kan bero på rollen han spelar – gör en fulländad prestation som Adam Stein. Jämfört med Goldblums annars typiska forskar eller tekniker-roller (Jurassic park, Independence day) så är hans insats här ovanligt inlevelsefull. Han beter sig spontant och flackigt och tycks utan synliga mål. Paranoia, desperation, pervesion och humor – han tar allt och formar det efter sin egen förmåga. Willem Dafoe hamnar i skuggan som den hårdföre kommandanten. Med en tysk brytning på rösten för att förtydliga hans avsikter för alla judar har han statiska men ändå underliggande mänskliga tendenser. Det är svårt att avgöra om han håller Adam hos sig för att han är en ensam själ eller om det rör sig om sadism alternativt galenskap. De träffas ett fåtal separata gånger i filmen och utvecklar en invävd historia som i stort förklarar deras handlingar och relation. Jag vill inte gå in på detaljerna eftersom spoilerriskerna är alldeles för stor men deras samspel är av den bättre sorten vid både introduktionen och den senarelagda återföreningen där förutsättningarna ställts på sin ända fullständigt.

”Adam resurrected” är en märklig film som är precist filmad med en variation av tekniker. Välspelad av både extraroller och huvudroller och med ett manus som känns invecklat om jag tänker på det men som var helt självklart i filmen. En av de konstigaste filmerna jag sett runt Förintelsetemat, en av de bästa som utspelar sig i efterdyningarna av kriget.

För alla som är sugna på ett drama öppet för tolkningar är det här rätt val. Goldblum och Dafoe är inte hundraprocentiga, men med det haltande valet att använda engelska med brytningar, som jag anser är filmens största svaghet så duger det. “Adam resurrected” innehåller allt ett drama bör tillsammans med en tung bakgrund utan att tappa någon del bakom sig. En riktigt trevlig, ovanlig film.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)