A Good Man

Det är dags för pension nu Seagal. Snälla.


Actionhjälten Steven Seagal som var en av mina stora idoler på 80- och 90-talet under sin absoluta storhetstid har nu nått den absoluta botten. Det är dags att dra sig tillbaka när fansens minnen från förr börjar grusas av en trött, rund, hakskäggsprydd “actionhjälte” som knappt orkar stå rakt en hel tagning. Seagal visar här en spillra av sin forna storhet och rör sig i ett lortigt filmklimat som inte gör någon glad, förutom de som hatar Seagal då kanske…

A Good Man BlurayA Good Man är en tarvlig ursäkt till film som börjar i ett fiktivt arabiskt land där Alexanders (Seagals) specialstyrka misslyckas med ett uppdrag trots att de hinner skjuta ihjäl en hel del anonyma, turbanklädda män i ett friskt publikfrieri. (Go USA?) Skärrad av den mardrömsliknande upplevelsen drar sig Alex tillbaka och tar tidig pension i Rumänien där han arbetar som fastighetsskötare och umgås med sin hund och ensamheten. När en av hans grannar och hennes familj hamnar mitt i ett fullskaligt krig mellan Kinesiska och Ryska gangsters störs hans nyfunna frid och Alexander tvingas ge sig ut på ett nytt armbrytar- och mördarmaraton för att slutligen ställas mot en gammal ärkefiende. Och en chans att göra upp med sitt egna förflutna.

Regisserad av Keoni Waxman som inte verkar ha många andra att ringa för sina filmer än antingen legenden Steven Seagal eller wrestlaren Steve Austin. Det här är fjärde, femte eller sjätte filmen där Waxman regisserar Seagal och resultatet är exakt detsamma. Seagal dyker upp för inspelning, gör så lite han möjligen kan behöva, låter sitt namn och bild pryda fodralet och lurar alla oss som tänker att nu, nu kanske det blir en klassisk Seagal igen. Men klassiska Seagals finns inte längre, de är spöken från en svunnen tid.

Waxmans regi är lika spännande som att titta på ett träd som växer i realtid och det händer ingenting överraskande förutom att det är ibland är svårt att förstå just vad som händer. Men när poletten ramlar ner efter en hel del förvirring så är det den vanliga visan. Seagal ska slå, skjuta och bryta sig fram till slutbossen, sen blir det kramar och tårta, frihet och flaggvift. Man behöver egentligen inte förstå vad som händer heller, det ligger inte i fokus direkt.

Nej, kombon Waxman och Seagal fungerar inte längre om det någonsin har fungerat. Bara hur hjälten ser ut med cowboyskägg och löshår, hur han rör sig som en nyvaken och levererar repliker med en Bronx-hallick-accent får mig att vrida mig i soffan om och om igen. Det enda jag önskar efter att ha sett klart A Good Man är att Keoni Waxman tappar bort Steven Seagals nummer i samma veva som Seagal på riktigt flyttar till Rumänien för att pensioneras. Det är det enda rätta nu, för sånt här ska ingen behöva se.