99F

I vissa scener är 99F lik Fear and loathing in Las Vegas för att i nästa vara upplyst som CSI och senare lika stel och moderat som Glen Garry Glen Ross. 99F är en överaskning på många sätt, mycket bättre än vad jag först hade trott.

Octave Parango (Jean Dujardin) är reklamare. Han lever efter devisen att allt har ett pris och klär sig dyrt, lever de drömmar som en vanlig arbetare aldrig kommer uppnå. Han njuter av varje ytligt ögonblick och frossar i droger och ohyfs. Han är den som får oss att köpa det vi inte behöver, det vi tror kommer göra oss lyckliga. Ett ungt geni enligt branschen, en doldis för konsumenten.

Livet hinner ändå ikapp oss alla och så även Octave som helt plötsligt måste hantera den för honom helt nya känslan kärlek, samtidigt som firmans största kund krånglar med en rent ut sagt förjävlig yoghurtförsäljningskampanj. Då går det inte så bra helt plötsligt. Oförmögen att ta tag i sitt liv och bestämma sig för någonting tappar Octave fästet mer och mer för varje steg han tar. Drogerna får större plats och ångesten kliver in för att bygga bo i hans kropp. Octave sitter i skiten och han har inte för avsikt att ta sig upp längre än att kunna andas med näsan. Frågan är om geniet inom honom kan komma på en idé stark nog för att motivera sig själv, eller om han ska ge upp och ta med sig så många som möjligt på vägen.

Högt tempo och många svängningar i handlingen gör att 99F inte tappar mig som konsument och reklamkampanjen har lyckats. Jag tycker om det här. Allt från svinigheter, psykedeliska bilfärder, ångest och misär till framgångens sötma och underliga besök från prostituerade. Regissören Jan Kounen är lite av en outsider i sitt filmmakeri och står bakom tidigare verk som Dobermann, Blueberry och The embrace. Tre vitt skilda historier och ingen heller lik den här. Så inriktning finns det ingen, men det hela tycker jag är väldigt roligt filmskapande som utmanar.

99F är skum och inte mainstream trots ämnet. Den har likheter med Fear and loathing in Las Vegas då dekadensen finns men inte är lika koncentrerad på huvudrollen. Jean Dujardin gör ett ypperligt jobb som den fula själen Octave och efter honom följer roll på roll som det inte går att klaga på, alla är med på noterna och tar sitt ansvar.

Kängan från regissören och manusförfattaren går till oss konsumenter i slutändan och filmens andemening i att takten vi konsumerar är ohållbar tappas bort på vägen. Reklamen som fenomen finns kvar i filmens handling men att jag som tittare har ett ansvar för huvudrollens tappade intresse för branschen och ökade för drogerna känner jag inte alls. Jan Kounen drar det hela alldeles för långt med sin tanke och skriver oss på näsan i slutet och där tappar jag även respekten för filmen, som tills dess var lite mer rebellisk än det som vanligen visas. Det blir en moralkaka som jag inte beställt och trist var väl det med en i övrigt så rolig film.

Originaltitel:	99 Francs
Genre:	Drama
Regi:	Jan Kounen
Skådespelare:	Jean Dujardin, Jocelyn Quivrin, Patrick Mille, Vahina Giocante
Format:	DVD
Producerad:	2008
Hemsida:	99francs-lefilm.com Ger en jättebra bild av filmens karaktär...
IMDB:	99F
Ljud:	Dolby Digital 5.1
Bild:	16:9 Widescreen, (1.85:1)
Textning:	Finska, Svenska
Speltid:	1 tim 40 min.
Extramaterial:	Trailer
Betyg: