Är man på resa genom Sibirien är det rekommenderat att ta med sig följande saker: Mössa, vantar, raggsockor, enorm vilja och motivation. Det vet Mikael och Johan som pulsade i snö strax under ett år, resultatet blev -58C, en upptäcktsresa genom Sibirien.
Under mer exakt 10 månader vandrade Mikael Strandberg och Johan Ivarsson tillsammans med sin kamera och 150 kilospackning från Orotukan till Ambarchik Bay nära Cherskii. Till stor del beroende av lokalbefolkningen för sin egen överlevnad i det karga klimatet. Och villiga hjälpare fanns det att finna under resans gång. Ett kallt klimat gör gott för välvilligheten hos människan.
Varför kan man då fråga sig. Varför gick det den här sträckan i all snö och kyla?
För att lära sig om människor från en annan värld, utan lyx och moderniteter kanske? Människor som lever på det som naturen ger och är nöjda med det? Ska filmarnas äventyrslusta mättas och utmaningen i resan mötas? Helt ärligt måste jag säga att syftet aldrig blev solklart för mig. Kanske fanns det inget spikat, eller så missade jag poängen.
-58C, en upptäcktsresa till Sibirien är en film man nog bara ska se om man är intresserad av att gå långt utomhus i dåligt väder. Eller om man nu av någon anledning skulle vara intresserad av att träffa Pavel som sitter i sitt hus mitt i ingenstans och tittar ut genom fönstret. Han har mycket fin utsikt.
Visst är de härliga människor men jag förstår inte riktigt vitsen. Personen som pratar filmen igenom ställer några intressanta frågor om gästvänlighet och att vara allmänt trevlig som dessa människor faktiskt är. En motsats till övriga världens mer själviska beteende. Men det är inte på nåt sätt banbrytande för de flesta vet att ju mindre befolkning desto större beroende av varandra, se bara på svenska landsbygden. Där hälsar man på främlingar och hjälper varandra om det behövs. Så på ett sätt passerar funderingarna och eftertanken förbi mig som är från “landet”. Möjligen är det en ögonöppnare för innercitykidsen, vad vet jag…
- 58C är en mysig historia om människor och att leva där man egentligen inte ska kunna leva, som jag förmodligen inte ser igen men som jag kommer att komma ihåg på grund av dess tomhet, inte i innehåll men porträtten som ges av dessa olika personer som inte gör annat än fiskar och eldar i kaminen. Landets kalla avskalade klimat gör än mer för tomheten, det är tyst och ensamt. Jag har lärt mig lite mer om världen och människor och det uppskattar jag. Men särskilt spännande eller intressant kan jag inte säga att jag fann det hela.





