30 Minutes or less

Pizzabagare, slackers och bankrånare.


Grabbkomedins senaste tillskott med Danny McBride, Jesse Eisenberg, Aziz Ansari och Nick Swardson är ingenting annat än en evig ritual i att försöka locka fram de trötta skratten som ekat länge nu.

Nick jobbar som pizzabud och hatar sitt jobb, han har en enda kompis, Chet (Aziz Ansari) och deras relation är mer som stödpersoner till varandra än en redig vänskap. Ändå så ställs deras lojaliteter på prov när Nick en dag på sin pizzarunda kidnappas av två maskerade galningar som kräver att han rånar en bank. De behöver 100,000 dollar och det är nu Nicks problem att fixa fram dem. För att försäkra sig om Nicks arbetsvillighet har de fäst en bombväst på hans kropp. Pizzabudet ställs utan några val och tvingas snabbt byta karriär till bankrånare istället för evig loser (samma sak?) och drar samtidigt in sin vän Chet i en situation som bara blir mer trasslig och komplicerad ju mer de försöker.

Den här filmen har i stora drag två huvudnummer som delats upp jämnt. Danny McBride står för den roliga biten med Nick Swardson medan Jesse Eisenberg och Aziz Ansari får dra det balanserande handlingslasset. Förmodligen eftersom ingen av dem är särskilt roliga till att börja med.

McBride och Swardson lyckas ganska gott med sin del av kakan eftersom de spelar två roller som vem som helst med ett halvroligt ansikte och en glimta av talang skulle klara av. McBride gör inget annorlunda än han brukar och hamnar därför ibland i skuggan av sin sidekick, som är den här filmens största komiska glimt i ögat och väl värd en golfapplåd. Eisenberg och Ansari har även de humoristiskt ansvar men misslyckas fatalt med att leverera. Främst beroende på att Eisenberg endast (som vanligt) framstår som en gnällig medelklassunge medan Ansari gör allt han kan för att försöka få dig att stänga av. Precis som i den underbara serien Parks and recreations där Ansari har en betydande roll jämte många komiska underbarn så stöter han bort allt roligt med sin jobbiga standardkaraktär, varför han anlitas överhuvudtaget övergår helt mitt förstånd och i 30 Minutes or less förstör han scen efter scen utan att någon har haft vett att stoppa honom.

Grabbfilm i de flesta bemärkelserna med bara ett par kvinnor medverkande, en bedragande prostituerad som försöker få en del av kakan oavsett vem som bjuder och en ambitiös tjej, Chet’s syster Kate (Dilshad Vadsaria) som endast fungerar som gråtmaterial för Nick och eldstartare i vänskapsrelationen Nick/Chet. Obalanserat, sexistiskt och tråkigt, särskilt för kvinnorna/tjejerna i publiken.

Humoristiskt sett så finns det ett par höjdpunkter och det är Swardson/McBride som erbjuder dessa plus en överdriven latinohitman spelad av Michael Peña, men tempot i filmen och handlingens riktigt intressanta ingång slöas ner av en ofantlig mängd transportsträckor och ett evigt tjat mellan Nick och Chet, det hela blir Gilmore Guys med lite slapstick i pauserna, rätt så jobbigt att se när det hade mycket större möjligheter.

Det här är helt klart en film som du kan hoppa över såvida du inte absolut måste veta vad de roligaste bitarna är. Betyget blir en ensam och rätt så ledsen pingvin som pekar finger åt Ansari och Eisenberg, eftersom de lyckats förstöra ännu en film med sina skitprestationer. Ben Stiller, som är en av producenterna bakom filmen borde ha klivit in och spelat någon form av separerat blint tvillingpar istället, det hade förmodligen blivit bra mycket lustigare.

Blurayutgåvan är, som vanligt från Sony av god kvalitet både bild och ljudmässigt och extramaterialet ganska matigt med picture-in-picture kommentarer och mera. Tyvärr gör det inte filmen något bättre för mig, men för den som orkar med en film av det här slaget efter åratal av upprepningar så är det bara att gotta sig med det, och det var faktiskt lite roligare än själva filmen…

INGA KOMMENTARER