17 again

Resa i tiden är ett koncept som alltid lockat filmmakare, det är inte få gånger som det misslyckats och speciellt när tidsresan sker inom den egna personen. Alltså personen förändras men stannar kvar i samma tid som sig själv fast blir då yngre eller äldre. Ofta blir det krångligare än historien kräver och nästan ofelbart pinsamt med möjliga kärleksrelationer inom familjen.

Mike O’Donnell gör inte så bra ifrån sig i den privata sfären, han har lyckats gifta sig med skolans då populäraste tjej som nu glidit ifrån honom samtidigt som barnen i huset inte bryr sig ett jota om något annat än busiga pojkvänner. Så en dag är han på återresa och nostalgibesök för att fundera på hur livet kunde ha blivit och i sin gamla skola träffar han en säkerligen tvåhundraårig vaktmästare med lite magi i fingrarna. Vipps så är Mike sjutton år igen och Matthew Perrys roll är i stort sett över och ersatt med idolen Zac Efrons vita leende.

Zac spelar då en ungefär 20 år yngre version av Mike och rör sig i samma omgivningar och börjar om med skolan, i samma klass som sin dotter som börjar snegla oroväckande åt hans håll. Upplägget är ju som skapt för Efron’s flickaktiga frisyr och modellhy, han glider runt och sätter foten på en pall, armbågen på sitt knä och knytnäven mot sin haka samtidigt som han predikar om självrespekt och återhållsamhet. Tröttsamt.

Allt den unge Mike gör är ju för att fixa sitt liv i nutid fast tjugo år senare, han har klantat till det och det här är hans andra chans. Vilket också får står som huvudmening med själva filmen vilket ganska snabbt tvingar upp gammal mat i munnen på mig. Men han ser även till att glänsa så mycket som möjligt samtidigt som fixandet är i ruljangs, han blir stjärna i basketlaget, sätter skolans “tuffing” på plats och fabricerar mer helyllegrejer än jag sett på tio år. Men egentligen är han en ganska dålig snubbe som inte fixade sitt äktenskap, det ska förhärligas och förlåtas.

Nej, låt dom skiljas och gör ett drama om Mike ODonnells förfall och sätt någon som inte vuxit upp på rosa bomullsflingor i rollen, gärna någon med karaktär. Den filmen vill jag se. 17 again är en stereotypfrämjande skräpfilm från branschen som vet hur pengarna ska hämtas och vem som konsumerar.

Gillar du Zac Efron är det här möjligen årets film, det kan jag lova för i stort sett har jag bara sett en mer uppmärksamhetssuktande monolog från Jonas Gardell, skillnaden är väl att hans var innehållsrik. Efron har kamerans fokus från den sekund han kliver in och knuffar bort föredettingen Matthew Perry som ändå är den jag tycker gjort bäst ifrån sig efter vänner-seriens slut. Till sin hjälp har Efron en hel del snygga brudar, en snygg mamma, en snygg kvinnlig rektor och en fakenördig och otroligt fånig kompis som låtsas vara pappa till unge Mike. Det finns inga originella karaktärer, inget intressant manus men mycket ögongodis.

Presenterat på dvd från SF är det väldigt fint skapt, schysst bild och trevligt ljud för en film som verkligen inte kräver mycket. Extramaterial finns det för den som inte fått nog av Efrons ljuva hårsvall. Du kanske tror att jag är avundsjuk på hela herrns skapelse, men den lyckan skänker jag dig inte, jag är nöjd med mig själv och det är kanske därför jag kan kritisera en film som byggs på mångas beundran av det symmetriska ansiktet… Se för guds skull inte 17 again om du letar efter en film som dyker djupare än botten på din kaffekopp, gillade du High school musical, be my guest..

Originaltitel:	17 again
Språk:	Engelska
Genre:	Komedi
Regi:	Burr Steers
Manus:	Jason Filardi
Skådespelare:	Zac Efron, Leslie Mann, Thomas Lennon, Matthew Perry, Tyler Steelman, Allison Miller, Sterling Knight, Michelle Trachtenberg, Adam Gregory
Format:	DVD
Producerad:	2009
Hemsida:	-
IMDB:	17 again
Ljud:	Dolby digital 5.1
Bild:	16:9 Widescreen (2.35:1)
Textning:	Svenska, Norska, Danska, Finska, Engelska
Speltid:	1 tim 38 min.
Distributör:	SF
Extramaterial:	-
Releasedatum	2009-09-09
Betyg: