077: Vår man i Casablanca

Spionfilmens svar på hissmusik.


Det är lätt att dra paraleller till James Bond så fort det dyker upp en spion från sextio eller sjuttiotalet. Det drar ju intresset till sig och jämförelser är alltid roliga att göra. Bob Fleming, som agenten 077 i den här filmen egentligen heter är under luppen både en tristare och mindre charmant man än alla de olika Bond-skådespelarna, precis som Vår man i Casablanca är en blek sak ställd mot Bond både vad det gäller handling och skådespeleri. Det finns som tur är en hel del ljuspunkter och det är dessa som gör det här till en lätt film att ta till sig. Men som i slutändan ändå känns rätt så trist.

Information kring en alternativ energikälla som skulle sätta stopp för oljeplundring och sänka baronernas inflytande världen över har läckts ut. Två av de tre forskarna som står bakom upptäckten försvinner plötsligt och den tredje undkommer med en hårsmån efter att låtit göra en plastikoperation till oiegenkännlighet. Specialagenten Bob Fleming får i uppdrag att med forskarens identitet resa till Casablanca för att reda ut vad som hänt och varför, varpå han utsätts för attentatsförsök från alla håll och kanter samtidigt som han försöker jonglera en handfull kvinnor (inga problem för en agent). Ju närmre sanningen Bob Fleming kommer desto farligare blir hans uppdrag och till slut är det osäkert om det finns någon som han egentligen kan lita på. Spionerier på hög nivå med andra ord!

Med en helt ok stil som idag fungerar mest som en återblick till det forna glada sextiotalet fast med en blek ton över det hela så utspelar sig den här engelskdubbade franskitalienska thrillerspionerikomedin i ett hett Casablanca där kvinnorna vid poolen tycks ha tappat olja över brösten och bovarna belönats med ett endaste IQ att dela på sinsemellan. Det hela är så jobbigt strävande efter en ordentlig stil att det nästan gör ont i hjärtat att se hur dåligt resultatet blev. För mycket olja, en alldeles för svettig superskurk (Aldo Cecconi) som inte gör mycket annat än tuggar på en lika svettig cigarrfimp. Spionen i fokus (Richard Harrison) är en blond vuxen Kalle från Kalles Kaviar-tuben som aldrig riktigt tycks hitta sitt charmläge, han gick senare i karriären vidare (och höll på länge) och specialiserade sig mer eller mindre som ninja, eller rättare sagt Ninja master Gordon, ett otroligt bra drag som resulterade i hans medverkan i en mängd riktigt episkt dåliga filmer.

Problemen med 077: Vår man i Casablanca är fler än godbitarna men det är ändå tycker jag en hyfsat sevärd film. Den har en hel del charmanta karaktärer, kvinnorna speciellt är förträffligt trevliga att titta på plus att alla de komiska små manicker och uppfinningar som finns att tillgå. Lägg till det en märklig taxichaffis som tycks vara i allians med Q från Bond-filmerna så har du en liten del av det som gör den här filmen till något du kan spendera tid med, så länge du har tid att spendera som du vet (och inte kommer gnälla över) att du inte kommer att få tillbaka.

Det är inte en superbra eller häftig spionfilm, 077: Vår man i Casablanca är en filmisk motsvarighet till hissmusik från sextiotalet. Enkel att tolerera men seg i längden. Är du petigare i smaken men ändå söker efter en annorlunda spionfilm så rekommenderar jag Agent 117: Uppdrag i Rio eller Agent 117: Uppdrag i Kairo som är nyare inspelningar av äldre filmer med ungefär samma tematik.

Jag hade gärna sett den med det italienska originalljudet (som finns med, men bara som extramaterial och en bit av inledningen) då jag tror att det möjligen hade hjälpt filmen en aning. Den här utgåvan från Njutafilms kommer endast med engelskt språk, varför det är så vet jag inte – i slutändan spelar det inte så stor roll heller, men valet hade varit trevligt även om originalljudet var otroligt dåligt.

INGA KOMMENTARER